| Noteringar |
- Karl Pedersson är känd 1394, då han övertog gården Solkastad (Solstad) i Hackås, Jämtland, av sin farbror
Markus Nilsson och dennes hustru.
Han upptog med fogden och lagmannen vittnesbörd om skatt till kungen 1405.
Karl står som första namn i det skuldebrev från 1410, där 116 jämtar erkänner en landskapets skuld till Uppsala domkyrka och drottning Margareta på 600 svenska mark.
Karl är nämnd sista gången år 1428. Hela tiden var han synbarligen bosatt i Hackås, en förmögen och ansedd man, ehur han aldrig kallas välbördig. Hans härkomst framkommer ingenstädes.
Om Rådgerd Kettilsdotter, som överlevde honom, och kanske inte heller var hans första hustru, är ur samma synpunkt lika litet att omtala.
Samtliga Karls söner är nämnda i ett nytt fullständigt skifte år 1488.
Gamle Karl på Hov var gift med Radgerd Kettilsdotter, som levde ännu 1438, då hon kungjorde jämte sina söner, att hon med sina söners och mågars samtycke sålt Hegled i Sunne till kyrkoherden Ylian (Örjan). (JHH:1:280, 294-299, 301-302) och (Skanke ätten, Robelin).
1423 är Karl Pedersson tillsammans med sin brorson, fogden Sten Öndsson, med om att köpa Sigurds i Viken, Hammerdal, andelar i Rångnors fiske och älggravar på Björnkälen i Hammerdal, (Hammerdalskrönikan 1976).
Det har gjorts försök av bland andra genealogen Barney Young att härleda ätten Skancke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den Store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Isle of Mans vapen med en triskelion och Skanckes vapensköld med ett ben.
En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skanckes vapen, (https://sv.wikipedia.org/wiki/Skancke).
|
1360 - 1430 (70 år)
