| Noteringar |
- Hallvard Ogmundsson
Also Known As: "Halvard Agmundsson"
Birthdate: 1280
Birthplace: Trøndelagen/Jamtland, Norge
Death: 1347 (67)
Østnår, Hackås, Jämtland, Norge
Begravningsort: Hackås, Jämtland, Norway
Närstående:
Son till Ogmund Haraldsson Bolt och Borghild Haakonsdotter Bolt
Make till N.N. Ogmundsson och Ingrid Jonsson Smør
Bror till Rolv Ogmundson Borghildson; Haakon Ogmundson Bolt; NN Ogmundsdatter, til Sigerstad och NN Ogmundsdatter av Flesberg
Halvbror till F20 Alvsson av Tornberg
Occupation: Lagman i Jämtland, Lagman, Lagmann, væpner og jordeier i Jemtland, Lagmann i Jämtland 1336-1347 Væbner og Jordejer, Væpner og jordeier, Squire and landowner in Jemtland; Appeals Board in Jamtland 1336 - 1347
- About Hallvard Ogmundsson
http://www.nzolivers.com/lineage.html
Linage to King Malcolm of Scotland showing that Hallvard Ogmundsson is the father of Kristina Halvardsdotter
NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.
(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)
Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.
I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.
(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.
(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)
Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.
Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:
Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.
Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)
Familj med: ?
Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)
Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).
Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)
1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)
Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)
Källor
1) Beräkning
Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.
Karta över Hackås socken.
© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com
http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland
Känd 1303-1347.
NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.
(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)
Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.
I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.
(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.
(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund) -------------------- Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.
Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:
Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.
Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)
Familj med: ?
Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)
Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).
Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)
1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)
Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)
Källor
1) Beräkning Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.
Karta över Hackås socken.
© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com
http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland Känd 1303-1347.
https://hernelind.wordpress.com/skanke-atten/
Nikulas var son till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Halstein Thorleifsson, 1272-1345, och Nikulas hustru Kristina var dotter till lagmannen över Jämtland Halvard Ogmundsson.
SDHK-nr: 5379
Utfärdat: 13470112, Oslo Innehåll: Biskop Salomon i Oslo, Ivar Ogmundsson, Arne Aslaksson, kansler, Ogmund Finnsson, Ulv Saksesson, Ole Helgesson, Bjarne Erlingsson, Eiliv Amundsson, Tord Eiriksson, Nikolas Paus, lagman i Oslo, Hallvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, dömer mellan kung Magnus av Norge, Sverige och Skåne och Jon och Sigurd Havtorsson angående Borgssysla.
Utfärdarna beseglar.
Om Hallvard Ogmundsson (Norsk)
Lagmannen Halvard 0gmundsson, vepner og jordeier i Jämtland
1303 En Halvard er nevnt som lagmann i Jämtland
1339 Første gang Alltinget på Frösöen blir nevnt er 17 oktober 1339 da lagmannen i Jämtland, Halvard Ogmundson, rapporter til kong Magnus Eriksson, konge av Norge og Sverige - om et drap begått i Valla på Frösöen
1345 Andre gang var 18. mars 1345 da lagmannen Lavrans Gunnesson dømmer for et mord en Nils Hallstensson, her i tinghuset firir berghi,
1349 19. mars på tinget i Frösön, Halvard Ogmundsson var en av dem som satt på tinget. Han hadde beholdt sin lagmannstittel, men den nåværende lagmannen ble kalla Jörund Haversin. (JHH: I: 237, Ahnlund)
For at det skulle være noen form for rettssikkerhet i landet, var det etablert et embete som skulle holde oversikt over visse lovbestemmelser eller lover. Dette embete hadde lagmannen, helt siden hednings til var han den fremste embetsmannen i landet. Før lovene ble nedskrevet, som først skjedde på begynnelsen av 1300-tallet, måtte han kunne lovene utenat. Lagmannen ble opprinnelig valgt av bøndene for å lede det store tinget på Frösön. De behandlet ikke bare juridiske saker, men også sivile, og en gang rundt 1050 ble det bestemt at Jämtland skulle kristnes. Lagmannen hadde ikke rette til å dømme, han skulle bare forsvare og lese loven og svare på spørsmål i rettssaker. Senere ble lagmannen oppnevnt av kongen og hans oppgave var begrenset til å lede retten, som nå bare handlet om rettssaker. (HGH, Engl
-----------------------------
NB Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder..
NB! Hans kone er også ukjent
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.
(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)
Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.
I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.
(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.
(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)
Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.
Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:
Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.
Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)
Familj med: ?
Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)
Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).
Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)
1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)
Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)
Källor
1) Beräkning
Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.
Karta över Hackås socken.
© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com
http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland
Känd 1303-1347.
NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.
(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)
Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.
I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.
(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.
(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund) -------------------- Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.
Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:
Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.
Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)
Familj med: ?
Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)
Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).
Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)
1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)
Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)
Källor
1) Beräkning Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.
Karta över Hackås socken.
© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com ------------------ http://www.outport.se/mill/indiI20.html -------------------- Lagman i Jamtland -------------------- Känd 1303-1347.
https://hernelind.wordpress.com/skanke-atten/
Nikulas var son till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Halstein Thorleifsson, 1272-1345, och Nikulas hustru Kristina var dotter till lagmannen över Jämtland Halvard Ogmundsson.
|
1280 - 1347 (67 år)
