Noteringar:

Erik I Estridsen, kung av Danmark
Engelska (förvalt): Eric I Estridsen, king of Denmark, Danska: Erik I Estridsøn, konge af Danmark, Italienska: Eric I Estridsen, re di Danimarca
Also Known As: "Ejegod"
Birthdate: cirka 1056
Birthplace: Slangerup, Danmark
Death: 10 Juli 1103 (43-51)
Paphos, Cyprus (På pilgrimsfærd til det hellige land)
Närstående:
Son till Sven Estridsson, kung av Danmark och Rannveig Tordsdatter, d.y.
Make till Bodil Thrugotsdatter, drottning av Danmark
Fader till Harald Kesja Eriksen; Ragnhild Eiriksdatter of Denmark; Benedict Eriksen; Erik II Eriksen Emune; Bodil Eriksdatter, Prinsesse; Knud Eriksøn och daughter of Erik, king of Danes « mindre
Bror till Ingerid Svendsdatter of Denmark, Queen Consort of Norway
Halvbror till Harald III "Hen" King of Denmark; Knud "the Holy" Svendson, King of Danmark; Oluf I "Hunger", konge af Danmark; Ivar Sneis; Ragnhild Svendsdatter; Svend 'Tronkræver' Svendsøn; Thorgils Svendsen; Helene Svendsdatter; Carl Svendsen; Sigurd Svendsen; Sigrid (Symbulla) Svendsdatter Obotritia, Duchess; Ulv Estridsson; Niels, King of Denmark; Benedikt Svendsen; Guttorm Svendsen; Eymund Svendsen; Bjørn Svendsen; Svend "Korsfarer (Crusader)" Svendsen och Knud Magnus Svendsøn af Danmark « mindre
Occupation: king 1095–1103



About Eric I "the Good", king of Denmark
Erik Ejegod var konge af Danmark fra 1095 - 1103.

Gift med drottning Bodil Thrugotsdatter.

Barn:

Knut Lavard
Harald Kesja
Erik Emune
Benedict
Bodil
Ragnhild
Links:

http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/konger/2_Estridsoenner/Ejegod.htm#Ark1!E5
http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Monarki_og_adel/Konge/Erik_1._Ejegod
http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/
http://www.ne.se/lang/erik-ejegod?i_h_word=erik%201%20ejegod
http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/
http://www.danmarkskonger.dk/konge12.htm
https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod
http://denstoredanske.dk/Danmarks_geografi_og_historie/Danmarks_historie/Danmark_f%C3%B8r_Reformationen/Erik_1._Ejegod
Erik I Ejegod, frillesøn af Svend Estridsøn. Født o. 1056 i Slangerup. Død af feber den 17. juli 1103 i Paphos på Cypern. Begravet dér.

Erik I Ejegods regeringstid: Erik I Ejegod kaldtes hjem fra Sverige efter Oluf Hungers død. I 1098 drog kongen på pilgrimsfærd til Rom (pave Urban II), hvor han ivrede for kong Knuds kanonisering og oprettelse af et nordisk ærkebispesæde i Lund.

Erik Ejegod deltog i 1101 i trekongemødet ved Gotaelven, hvor en række nordiske problemer løstes ved forhandling mellem de tre nordiske konger. I 1103 drog han, som den første danske konge, på pilgrimsfærd til Det hellige Land. Turen gik via Rusland og Byzans. Det var dengang en utrolig lang og farefuld færd at give sig ud på, og både kongen og dronning Bodil omkom på turen, henholdsvis på Cypern og i Palæstina. Kong Erik, der var usædvanlig høj, fik sit tilnavn, fordi han var vennesæl (»ejegod«), som sin far.

Nachkommen Gorms des Alten, König von Dänemark, Sixten Otto Brenner, (Dansk Historisk Håndbogsforlag, København, 1978), Reference: 52.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/de/Eric_I_of_Denmark.JPG/800px-Eric_I_of_Denmark.JPG

Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark was the son of Svend II Estrithson, King of Denmark and Gunhilda Sweynsdottir. He married Bothilde Thorgautsdottir, daughter of Thorgaut Ulvson. He died on 10 July 1103 at Cyprus.

Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark succeeded to the title of King Erik I of Denmark in 1095.
Children of Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark and Bothilde Thorgautsdottir Erik II 'the Memorable' Eriksson, King of Denmark+ d. 18 Sep 1137 Harald Kesia Eriksson, Prince of Denmark d. 1135 Ragnhild Eriksdottir+ Knut Lavard Eriksson, Duke of South Jutland+ b. 1096, d. 1131

Eric was born in the town of Slangerup in North Zealand. During the rule of his half-brother Canute IV of Denmark he was an eager supporter of the king, but he was spared during the rebellion against Canute IV. Eric remained at the royal farm instead of accompanying Canute IV to St Albans priory in Odense where Canute IV was killed. Eric talked his way off the farm and fled to Zealand then fled to Scania which was part of Denmark at the time. Olaf I Hunger was elected King of Denmark, but his reign was short. At last Eric was elected as a king at the several landsting assemblies in 1095. Eric was well liked by the people and the famines that had plagued Denmark during Olaf Hunger's reign ceased. For many it seemed a sign from God that Eric was the right king for Denmark.

Medieval chroniclers, such as Saxo Grammaticus, and myths portrayed Eric a “strapping fellow” appealing to the common people. He could keep his place when four men tried their best to move him. Eric was a good speaker, people went out of their way to hear him. After a ting assembly concluded, he went about the neighborhood greeting men, women and children at their homesteads. He had a reputation as a loud man who liked parties and who led a rather dissipated private life. Though a presumed supporter of a strong centralized royal power, he seems to have behaved like a diplomat avoiding any clash with the magnates. He had a reputation for being ruthless to robbers and pirates.

On a visit to the Pope in Rome he obtained canonization for his late brother, Canute IV, and an archbishopric for Denmark (now Lund in Scania), instead of being under the Archbishop of Hamburg-Bremen. Bishop Asser then became the first Archbishop of Lund.

King Eric announced at the Viborg assembly that he had decided to go on pilgrimage to the Holy Land. The cause, according to Danmarks Riges Krønike, was the murder of four of his own men while drunk at a feast in his own hall. Despite the pleadings of his subjects, he would not be deterred. Eric appointed his son, Harald Kesja, and Bishop Asser as regents.

Eric and Boedil and a large company traveled through Russia to Constantinople where he was a guest of the emperor. While there, he became ill, but took ship for Cyprus anyway. He died at Paphos, Cyprus in July 1103. The queen had him buried there. He was the first king to go on pilgrimage after Jerusalem was conquered during the First Crusade.[5] Queen Boedil also became ill, but made it to Jerusalem where she died. She was buried at the foot of the Mount of Olives in the Valley of Josaphat

Kung i Danmark 1093-1103

Noteringar

Erik I Ejegod, kung i Danmark 1095-1103.

Eriks äldre bror Olof blev kung 1086, efter mordet på deras äldre bror Knud. Rykten spreds att mirakler inträffade vid den döde kungens grav och Erik såg i detta en politisk möjlighet; böndernas uppror under Oluf hade skett mot Guds vilja. Erik stödde den helgonkult som börjat utvecklats kort tid efter Knuds död och olyckarna stärkte det parti som stött Knud och vars ledare nu var Erik. Efter brodern Olof Hungers död 1095 valdes Erik till kung och "snart vek den förhatliga hungersnöden och Guds hämnd bort från folket", som det står i Roskildekrönikan.

Erik fick tillnamnet Ejegod, "den ständigt gode". Men krönikan står i grunden på Olofs sida: "Men om detta överflöd var Eriks förtjänst och hungersnöden Olofs skuld, när nu ingen av dem förtjänade vad som skedde, det ver bara Han, som känner till allt innan det sker, och som ordnar allt, när och hur Han vill". Nödåren var inget som kunde skyllas på Olof, och Erik kunde inte ta åt sig äran av de goda åren, i synnerhet som han "fann på många orimliga och orättfärdiga lagar".

Erik Ejegod fortsatte som kung att verka för Knuds kanonisering. Han reste till och med som pilgrim till Rom och fick i Bari 1098 påven Urban III:s bifall. Han verkade även för att ett ärkestift skulle inrättas i Lund direkt under påvestolen, helt fritt från Hamburg-Bremerstiftets inflytande. När frågan inte löstes snabbt nog påkallade Erik ett nytt möte i Rom. Påven Urban II dog den 29 juli 1099 och efterträddes av Paschalis II (1099-1118).

Den 19 april 1101 lades Knuds kvarlevor i ett helgonskrin som placerades i Sankt Knuds kyrka krypta i Odense som ännu finns kvar. Danmark hade fått ett helgon.

Erik deltog år 1101 tillsammans med kung Inge d. ä. Stenkilsson av Sverige och kung Magnus Barfot av Norge i trekungamötet i Kongahälla (nuvarande Kungälv) för att sluta fred mellan länderna.

Om Eriks egenskaper som regent är inte mycket känt. Han tycks i likhet med Knud den helige ha arbetat för att stärka kungamakten och han gjorde det i samförstånd med kyrkan. Han var gift med en stormannadotter, Bodil, och hennes brorson Asser blev den nye biskopen i Lund. Kyrkan och kungamakten var lierade och gav varandra sitt stöd.

Saxo Grammaticus skildrar Erik som en man, som till kropp och ande var en stor man, men skriver också kritiskt om kungen, som beskylls för att vara konstant otrogen mot sin fagra drottning Bodil, en tapper kvinna som var begåvad med en ängels tålamod.

År 1103 for Erik på pilgrimsfärd till det heliga landet. Eriks förbindelser med påven syftade inte bara till att få Knud helgonförklarad. Han tog en av flera traditioner vägen över Rom, där påven-på gästens begäran-till slut gick med på att låta Danmark få ett eget ärkebiskopsdöme. Ärkesätet kom att ligga i Lund. Detta var en stor händelse, eftersom det under senaste halvseklet förts en bitter kamp om den kyrkliga överhögheten över Nordens länder mellan de tyska prelaterna i ärkebiskopdömet Hamburg-Bremen och England, som hade nära band till Danmark. Från och med nu utgjorde Norden en egen kyrklig enhet utanför Bremens inflytande.

Ärkebiskopdämet Lund omfattade till en början hela Danmark, Norge, Sverige, Island, Rügen (som ännu inte kristnats) samt i praktiken även de öar i Nordatlanten, som var knutna till den norska monarkin. Det är ingen överdrift att påstå att Lund i och med detta blev ett viktigt maktcentrum.

År 1104 blev Asser Nordens förste ärkebiskop. Året dessförrinnan hade Erik och drottning Bodil gett sig iväg på en ny pilgrimsresa. Deras son Harald Kesja hade tillsammans med Asser satts att styra riket. De kungliga resenärerna kom till Konstantinopel och fortsatte sedan till Cypern. Där avled Erik Ejegod 1103. Drottningen forsatte till Jerusalem; traditionen berättar att hon insjuknade och slutade sina dagar på Oljeberget.

Utom äktenskapet hade Erik barnen Erik II (Emune), Benedict och Ragnhild - även Harald Kejsa kan ha varit född utom äktenskapet.

1095-1103 talet

DO NOT MERGE!!! Existing Master Profile for his grandmother, Estrid, is attached to two fathers and I can't fix it! As a result, my blood relationship is broken to his father Svend II Estridsen, King of Denmark, and his 5 sons that were also kings of Denmark. In other words, the Geni display says I'm not related to these six kings, including this one, although I'm shown as related to Estrid and her father, Svend I "Forkbeard. "
In summary, DO NOT MERGE this profile! If things are fixed in the future, I'll delete this profile, and the profiles for the 6 kings descending from Estrid.

https://da.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod

http://familienbach.com/stamtra/person/1/i_I5563/erik-d-1-ejegod

KING OF DENMARK 1095 TO 1103
illegitimate son of Sweyn, Svend II Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark d. 10 July 1103

Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark was the son of Svend II Estrithson, King of Denmark and Gunhilda Sweynsdottir.1,2 He married Bothilde Thorgautsdottir, daughter of Thorgaut Ulvson. He died on 10 July 1103 at Cyprus. He succeeded to the title of King Erik I of Denmark in 1095.2 Children of Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark and Bothilde Thorgautsdottir Erik II 'the Memorable' Eriksson, King of Denmark+1 d. 18 Sep 1137 Harald Kesia Eriksson, Prince of Denmark d. 1135 Ragnhild Eriksdottir+ Knut Lavard Eriksson, Duke of South Jutland+ b. 1096, d. 1131 Citations [S38] John Morby, Dynasties of the World: a chronological and genealogical handbook (Oxford, Oxfordshire, U.K.: Oxford University Press, 1989), page 149. Hereinafter cited as Dynasties of the World. [S16] Jirí Louda and Michael MacLagan, Lines of Succession: Heraldry of the Royal Families of Europe, 2nd edition (London, U.K.: Little, Brown and Company, 1999), table 16. Hereinafter cited as Lines of Succession. http://www.thepeerage.com/p10543.htm#i105429 --- Eric has been known as Erik af Pommern and Erik VII in Danish, as Erik av Pommern and Eirik III in Norwegian, and as Erik av Pommern and Erik XIII in Swedish.

King Erik Ejegod 1056 - 1103 King 1095 - 1103 Erik Ejegod was the one of all the brothers the people liked best. He was tall and strong. He fought the Venders, who in Olav’s time of governing had made the Danish waters insecure. He succeeded in founding an archbishop’s headquarter for The Nordic Countries, independent of Hamburg-Bremen. The archbishop’s headquarter was placed in Lund in 1103.

In 1103 Erik Ejegod left for Jerusalem on pilgrimage. He only reached Cypress, where he died. Queen Bodil continued to Jerusalem and died on The Oil Mountain. Queen Bodil was daughter of the German earl Thrugot.

Erik Ejegod had together with queen Bodil the son Knud Lavard, born 1096, dead 1131 and father to Valdemar den Store (The Great). He was at first brought up by the nobleman Skjalm Hvide, after that he was at Lothar, the later German king.

He was married to Ingeborg, daughter of grand duke Mstislav of Russia. He was killed in Haraldsted Forrest near Ringsted by his cousin Magnus, king Niels’ son, who would prevent Knud Lavard in demanding the Danish crown. In 1169 Knud Lavard was made a saint by Pope Alexander 3rd.

http://www.friesian.com/germania.htm#norse

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod#/media/File:Erik_1._Ejegods_coin.jpg

http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00079486&tree=LEO

[http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/?no_cache=1&cHash=035b73baca5f29c7cda78ddbc2560d24]
Wikipedia:English Dansk Norsk
King of Denmark: Reign 1095 - 1103
Predecessor: Olaf I Hunger Successor: Niels

Erik "Ejegod" var konge af Danmark i perioden 1095 - 1103

Læs mere på Master Profilen.

Erik I "Ejegod", kung av Danmark
Om Eric I "the Good", king of Denmark (Norsk)
Erik Svendsen, Erik I Eiegod. Konge av Danmark fra 1095 til 1103

ca 1056 Erik ble født i byen Slangerup i nordlige Sjælland.han var frillesøn av Svend Estridsen Han var den fjerde av Svein Estridssons sønner som ble konge i Danmark.
1080 Hans bror Knut utnevnte han til jarl i Sjælland
Han giftet seg med Bodil Thrugotsdatter datter av Thrugot Ulfsen og hans kone Thorgunna Vagnsdatte , de fikk sønnen Knud Lavard,
Han hadde mange friller og fikk sønnene Harald Kesja, Erik Emune og Benedikt og døtrene Bodil? og Ragnhild
1086 Erik og hans kone reiste til Sverige når broren Oluf kom fra fengsel i Flandern og ble valgt til konge i Danmark
1095 Eirik ble valgt til konge etter at broren Oluf Hunger var død
Ifølge Saxo Grammaticus var Kong Erik uvanlig høy og hadde tilsvardene styrke, men bare lystens kraft og raseri ødela denne glansen av kropp og sinn. Middelalderkronikører som Saxo Grammaticus og myter har portrettert Erik Eiegod som en sterk person som ble godt likt av folk flest, en høylytt mann som likte store selskaper, og selv om han var en tilhenger av en sterk kongemakt i samvirke med kirken opptrådte han diplomatisk med bøndene og unngikk konflikter. Tilnavnet Ejegod er antagelig en forvanskning av en eldre form, egod fra norrønt ægóðr, «eviggod» eller «den alltid gode»,
Erik gjorde en stor innsats for å løsrive den danske kirke fra erkebispedømmet Hamburg-Bremen, Han fikk pavens velsignelse og opprettet et selvstendig dansk erkebispesete i Lund, ved samme anledning klarte kong Erik å få broren Knut til å bli helgenkåret som Knut den hellige.
1102 Erik foretok en pilegrimsreise til Jerusalem som straff for å ha drept 4 krigere. Erik og hans kone Bodil reiste med et stort følge over Novgorod i Russland og han besøker keiseren av Det bysantinske riket i Konstantinopel. Han nådde derimot aldri fram til Jerusalem.
Den 10 juli 1103 døde Erik på Pathos, Kypros og ble begravd der.
Hans dronning Bodil som var med på reisen fortsette til Det hellige land hvor hun visstnok dør av sykdom på Oljeberget.

https://no.wikipedia.org/wiki/Erik_Eiegod

http://fmg.ac/Projects/MedLands/DENMARK.htm#ErikIdied1103A

http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/konger/2_Estridsoenner/Ejegod.htm#Ark1!E5

Erik Ejegod var konge af Danmark fra 1095 - 1103.

Gift med drottning Bodil Thrugotsdatter.

Barn:

Knut Lavard
Harald Kesja
Erik Emune
Benedict
Bodil
Ragnhild
Links:

http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/konger/2_Estridsoenner/Ejegod.htm#Ark1!E5
http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Monarki_og_adel/Konge/Erik_1._Ejegod
http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/
http://www.ne.se/lang/erik-ejegod?i_h_word=erik%201%20ejegod
http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/
http://www.danmarkskonger.dk/konge12.htm
https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod
http://denstoredanske.dk/Danmarks_geografi_og_historie/Danmarks_historie/Danmark_f%C3%B8r_Reformationen/Erik_1._Ejegod
Erik I Ejegod, frillesøn af Svend Estridsøn. Født o. 1056 i Slangerup. Død af feber den 17. juli 1103 i Paphos på Cypern. Begravet dér.

Erik I Ejegods regeringstid: Erik I Ejegod kaldtes hjem fra Sverige efter Oluf Hungers død. I 1098 drog kongen på pilgrimsfærd til Rom (pave Urban II), hvor han ivrede for kong Knuds kanonisering og oprettelse af et nordisk ærkebispesæde i Lund.

Erik Ejegod deltog i 1101 i trekongemødet ved Gotaelven, hvor en række nordiske problemer løstes ved forhandling mellem de tre nordiske konger. I 1103 drog han, som den første danske konge, på pilgrimsfærd til Det hellige Land. Turen gik via Rusland og Byzans. Det var dengang en utrolig lang og farefuld færd at give sig ud på, og både kongen og dronning Bodil omkom på turen, henholdsvis på Cypern og i Palæstina. Kong Erik, der var usædvanlig høj, fik sit tilnavn, fordi han var vennesæl (»ejegod«), som sin far.

Nachkommen Gorms des Alten, König von Dänemark, Sixten Otto Brenner, (Dansk Historisk Håndbogsforlag, København, 1978), Reference: 52.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/de/Eric_I_of_Denmark.JPG/800px-Eric_I_of_Denmark.JPG

Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark was the son of Svend II Estrithson, King of Denmark and Gunhilda Sweynsdottir. He married Bothilde Thorgautsdottir, daughter of Thorgaut Ulvson. He died on 10 July 1103 at Cyprus.

Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark succeeded to the title of King Erik I of Denmark in 1095.
Children of Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark and Bothilde Thorgautsdottir Erik II 'the Memorable' Eriksson, King of Denmark+ d. 18 Sep 1137 Harald Kesia Eriksson, Prince of Denmark d. 1135 Ragnhild Eriksdottir+ Knut Lavard Eriksson, Duke of South Jutland+ b. 1096, d. 1131

Eric was born in the town of Slangerup in North Zealand. During the rule of his half-brother Canute IV of Denmark he was an eager supporter of the king, but he was spared during the rebellion against Canute IV. Eric remained at the royal farm instead of accompanying Canute IV to St Albans priory in Odense where Canute IV was killed. Eric talked his way off the farm and fled to Zealand then fled to Scania which was part of Denmark at the time. Olaf I Hunger was elected King of Denmark, but his reign was short. At last Eric was elected as a king at the several landsting assemblies in 1095. Eric was well liked by the people and the famines that had plagued Denmark during Olaf Hunger's reign ceased. For many it seemed a sign from God that Eric was the right king for Denmark.

Medieval chroniclers, such as Saxo Grammaticus, and myths portrayed Eric a “strapping fellow” appealing to the common people. He could keep his place when four men tried their best to move him. Eric was a good speaker, people went out of their way to hear him. After a ting assembly concluded, he went about the neighborhood greeting men, women and children at their homesteads. He had a reputation as a loud man who liked parties and who led a rather dissipated private life. Though a presumed supporter of a strong centralized royal power, he seems to have behaved like a diplomat avoiding any clash with the magnates. He had a reputation for being ruthless to robbers and pirates.

On a visit to the Pope in Rome he obtained canonization for his late brother, Canute IV, and an archbishopric for Denmark (now Lund in Scania), instead of being under the Archbishop of Hamburg-Bremen. Bishop Asser then became the first Archbishop of Lund.

King Eric announced at the Viborg assembly that he had decided to go on pilgrimage to the Holy Land. The cause, according to Danmarks Riges Krønike, was the murder of four of his own men while drunk at a feast in his own hall. Despite the pleadings of his subjects, he would not be deterred. Eric appointed his son, Harald Kesja, and Bishop Asser as regents.

Eric and Boedil and a large company traveled through Russia to Constantinople where he was a guest of the emperor. While there, he became ill, but took ship for Cyprus anyway. He died at Paphos, Cyprus in July 1103. The queen had him buried there. He was the first king to go on pilgrimage after Jerusalem was conquered during the First Crusade.[5] Queen Boedil also became ill, but made it to Jerusalem where she died. She was buried at the foot of the Mount of Olives in the Valley of Josaphat

Kung i Danmark 1093-1103

Noteringar

Erik I Ejegod, kung i Danmark 1095-1103.

Eriks äldre bror Olof blev kung 1086, efter mordet på deras äldre bror Knud. Rykten spreds att mirakler inträffade vid den döde kungens grav och Erik såg i detta en politisk möjlighet; böndernas uppror under Oluf hade skett mot Guds vilja. Erik stödde den helgonkult som börjat utvecklats kort tid efter Knuds död och olyckarna stärkte det parti som stött Knud och vars ledare nu var Erik. Efter brodern Olof Hungers död 1095 valdes Erik till kung och "snart vek den förhatliga hungersnöden och Guds hämnd bort från folket", som det står i Roskildekrönikan.

Erik fick tillnamnet Ejegod, "den ständigt gode". Men krönikan står i grunden på Olofs sida: "Men om detta överflöd var Eriks förtjänst och hungersnöden Olofs skuld, när nu ingen av dem förtjänade vad som skedde, det ver bara Han, som känner till allt innan det sker, och som ordnar allt, när och hur Han vill". Nödåren var inget som kunde skyllas på Olof, och Erik kunde inte ta åt sig äran av de goda åren, i synnerhet som han "fann på många orimliga och orättfärdiga lagar".

Erik Ejegod fortsatte som kung att verka för Knuds kanonisering. Han reste till och med som pilgrim till Rom och fick i Bari 1098 påven Urban III:s bifall. Han verkade även för att ett ärkestift skulle inrättas i Lund direkt under påvestolen, helt fritt från Hamburg-Bremerstiftets inflytande. När frågan inte löstes snabbt nog påkallade Erik ett nytt möte i Rom. Påven Urban II dog den 29 juli 1099 och efterträddes av Paschalis II (1099-1118).

Den 19 april 1101 lades Knuds kvarlevor i ett helgonskrin som placerades i Sankt Knuds kyrka krypta i Odense som ännu finns kvar. Danmark hade fått ett helgon.

Erik deltog år 1101 tillsammans med kung Inge d. ä. Stenkilsson av Sverige och kung Magnus Barfot av Norge i trekungamötet i Kongahälla (nuvarande Kungälv) för att sluta fred mellan länderna.

Om Eriks egenskaper som regent är inte mycket känt. Han tycks i likhet med Knud den helige ha arbetat för att stärka kungamakten och han gjorde det i samförstånd med kyrkan. Han var gift med en stormannadotter, Bodil, och hennes brorson Asser blev den nye biskopen i Lund. Kyrkan och kungamakten var lierade och gav varandra sitt stöd.

Saxo Grammaticus skildrar Erik som en man, som till kropp och ande var en stor man, men skriver också kritiskt om kungen, som beskylls för att vara konstant otrogen mot sin fagra drottning Bodil, en tapper kvinna som var begåvad med en ängels tålamod.

År 1103 for Erik på pilgrimsfärd till det heliga landet. Eriks förbindelser med påven syftade inte bara till att få Knud helgonförklarad. Han tog en av flera traditioner vägen över Rom, där påven-på gästens begäran-till slut gick med på att låta Danmark få ett eget ärkebiskopsdöme. Ärkesätet kom att ligga i Lund. Detta var en stor händelse, eftersom det under senaste halvseklet förts en bitter kamp om den kyrkliga överhögheten över Nordens länder mellan de tyska prelaterna i ärkebiskopdömet Hamburg-Bremen och England, som hade nära band till Danmark. Från och med nu utgjorde Norden en egen kyrklig enhet utanför Bremens inflytande.

Ärkebiskopdämet Lund omfattade till en början hela Danmark, Norge, Sverige, Island, Rügen (som ännu inte kristnats) samt i praktiken även de öar i Nordatlanten, som var knutna till den norska monarkin. Det är ingen överdrift att påstå att Lund i och med detta blev ett viktigt maktcentrum.

År 1104 blev Asser Nordens förste ärkebiskop. Året dessförrinnan hade Erik och drottning Bodil gett sig iväg på en ny pilgrimsresa. Deras son Harald Kesja hade tillsammans med Asser satts att styra riket. De kungliga resenärerna kom till Konstantinopel och fortsatte sedan till Cypern. Där avled Erik Ejegod 1103. Drottningen forsatte till Jerusalem; traditionen berättar att hon insjuknade och slutade sina dagar på Oljeberget.

Utom äktenskapet hade Erik barnen Erik II (Emune), Benedict och Ragnhild - även Harald Kejsa kan ha varit född utom äktenskapet.

1095-1103 talet

DO NOT MERGE!!! Existing Master Profile for his grandmother, Estrid, is attached to two fathers and I can't fix it! As a result, my blood relationship is broken to his father Svend II Estridsen, King of Denmark, and his 5 sons that were also kings of Denmark. In other words, the Geni display says I'm not related to these six kings, including this one, although I'm shown as related to Estrid and her father, Svend I "Forkbeard. "
In summary, DO NOT MERGE this profile! If things are fixed in the future, I'll delete this profile, and the profiles for the 6 kings descending from Estrid.

https://da.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod

http://familienbach.com/stamtra/person/1/i_I5563/erik-d-1-ejegod

KING OF DENMARK 1095 TO 1103
illegitimate son of Sweyn, Svend II Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark d. 10 July 1103

Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark was the son of Svend II Estrithson, King of Denmark and Gunhilda Sweynsdottir.1,2 He married Bothilde Thorgautsdottir, daughter of Thorgaut Ulvson. He died on 10 July 1103 at Cyprus. He succeeded to the title of King Erik I of Denmark in 1095.2 Children of Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark and Bothilde Thorgautsdottir Erik II 'the Memorable' Eriksson, King of Denmark+1 d. 18 Sep 1137 Harald Kesia Eriksson, Prince of Denmark d. 1135 Ragnhild Eriksdottir+ Knut Lavard Eriksson, Duke of South Jutland+ b. 1096, d. 1131 Citations [S38] John Morby, Dynasties of the World: a chronological and genealogical handbook (Oxford, Oxfordshire, U.K.: Oxford University Press, 1989), page 149. Hereinafter cited as Dynasties of the World. [S16] Jirí Louda and Michael MacLagan, Lines of Succession: Heraldry of the Royal Families of Europe, 2nd edition (London, U.K.: Little, Brown and Company, 1999), table 16. Hereinafter cited as Lines of Succession. http://www.thepeerage.com/p10543.htm#i105429 --- Eric has been known as Erik af Pommern and Erik VII in Danish, as Erik av Pommern and Eirik III in Norwegian, and as Erik av Pommern and Erik XIII in Swedish.

King Erik Ejegod 1056 - 1103 King 1095 - 1103 Erik Ejegod was the one of all the brothers the people liked best. He was tall and strong. He fought the Venders, who in Olav’s time of governing had made the Danish waters insecure. He succeeded in founding an archbishop’s headquarter for The Nordic Countries, independent of Hamburg-Bremen. The archbishop’s headquarter was placed in Lund in 1103.

In 1103 Erik Ejegod left for Jerusalem on pilgrimage. He only reached Cypress, where he died. Queen Bodil continued to Jerusalem and died on The Oil Mountain. Queen Bodil was daughter of the German earl Thrugot.

Erik Ejegod had together with queen Bodil the son Knud Lavard, born 1096, dead 1131 and father to Valdemar den Store (The Great). He was at first brought up by the nobleman Skjalm Hvide, after that he was at Lothar, the later German king.

He was married to Ingeborg, daughter of grand duke Mstislav of Russia. He was killed in Haraldsted Forrest near Ringsted by his cousin Magnus, king Niels’ son, who would prevent Knud Lavard in demanding the Danish crown. In 1169 Knud Lavard was made a saint by Pope Alexander 3rd.

http://www.friesian.com/germania.htm#norse

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod#/media/File:Erik_1._Ejegods_coin.jpg



Död:
På pilgrimsfærd til det hellige land

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Harald Kesja ERIKSEN föddes ca 1083 i Jelling, Sydjylland, Danmark; dog ca 1132 i Skibet, Vejle, Danmark.

Noteringar:

Sven II Estridsson, King of Denmark
Engelska (förvalt): Sweyn II Estridson, King of Denmark, Danska: Svend II Estridsøn, Konge af Danmark, Norse, Old: Sveinn Ástríðarson, King of Denmark, Norska: Svein Estridsson, King of Denmark, Finska: Sweyn II king of Denmark, King of Denmark
Also Known As: "Svein Estridsson", "Sweyn II of Denmark", "Sveinn Ástríðarson", "Svend den Yngre", "Svend Estridson", "Sweyn II", "Sven Estridsen", "Svend", "Estridsson", "den kvinnsamme", "Svein", "Sven", "Sweyn Ulfsson of Denmark"
Birthdate: 20 Oktober 1019
Birthplace: Denmark
Death: 28 April 1074 (54)
Søderup, Åbenrå, Danmark
Begravningsort: Danmark
Närstående:
Son till Ulf Torkilsson och Estrid Svensdotter, prinsessa av Danmark
Make till Gyda Anundsdotter och Gunhild Queen of Sweden and Denmark
Partner till Tora Giske
Fader till Harald III "Hen" King of Denmark; Knud "the Holy" Svendson, King of Danmark; Oluf I "Hunger", konge af Danmark; Ivar Sneis; Ragnhild Svendsdatter; Svend 'Tronkræver' Svendsøn; Thorgils Svendsen; Helene Svendsdatter; Carl Svendsen; Sigurd Svendsen; Sigrid (Symbulla) Svendsdatter Obotritia, Duchess; Ulv Estridsson; Niels, King of Denmark; Benedikt Svendsen; Guttorm Svendsen; Eymund Svendsen; Bjørn Svendsen; Ingerid Svendsdatter of Denmark, Queen Consort of Norway; Erik I "Ejegod", kung av Danmark; Svend "Korsfarer (Crusader)" Svendsen och Knud Magnus Svendsøn af Danmark « mindre
Bror till Bjørn Ulfssøn Estridsøn, Jarl af Danmark och Asbjørn Ulfsøn
Occupation: konge av Danmark, Jarl i Danmark, Konge i Danmark 1047-1074, Konge av Danmark 1047-74, Danakonungur, King Svend den 2, Konge av Danmark, Kung, konge af danmark, Konge af Danmark, Kung av Danmark 1047 - 1074, Tanskan kuningas, Kung av Danmark



About Sweyn II, King of Denmark
Svend Estridsen/Svend den Yngre
Links:
The Peerage
Geneall
Kings of Denmark
Wikipedia: English Dansk
Biografi på dansk
King of Denmark 1047-1074
Predecessor: Magnus Evergod Successor: Harald III Hen

PLEASE NOTE THAT KING SVEN HAVE NO GROWN UP CHILDREN WITH HIS QUEEN(S) GUNHILD/GYDA NOR CAN IN ANY CASE HIS CHILDREN BE PROVED CONNECTED TO A NAMED CONCUBINE /FRILLE Ella Johansson

x Gyda of Sweden, daughter of king Anund Jacob of Sweden.

xx1050 Gunnhildr Sveinsdóttir, stepmother of Gyda

Svend Svendsen, who died young
xxx Tora Torbergsdatter, Harald Hardrada's widow

xxxx various concubines:

Knud Magnus
Harald III Hen of Denmark (d. 1080)
Canute IV the Saint of Denmark (d. 1086)
Oluf I Hunger of Denmark (d. 1095)
Eric I Evergood of Denmark (d. 1103)
Svend Tronkræver (d. 1104)
Ulf Svendsen (Ubbe) (d. 1104)
Benedict Svendsen (d. 1086)
Bjørn Svendsen, Duke of Nordalbingien from 1099 (d. 1100)[16]
Niels of Denmark (d. 1134)
Sigrid Svendsdatter (d. 1066), wife of prince Gottschalk
Ingerid, wife of Olav III of Norway
Sweyn the Crusader (d. 1097)
Thorgils Svendsen
Sigurd Svendsen, died in war against the Wends[5]
Guttorm Svendsen
Ømund Svendsen
Gunhild Svendsdatter (Helene)
Ragnhild Svendsdatter, wife of Svein Aslaksson
Konge av Danmark 1095 - 1103. Døde på pilgrimsferd til det hellige land

Flera olika mödrar på många barnen. Gunhild troligtvis inte förälder till Knut.
Navngitt Svein Ulfsson i Snorre Kongesaga. Konge av Danmark 1047 - 1074
Svend Estridsøn opholdt sig som barn og ung en del i Sverige og England. Hardeknud skal have gjort Svend til jarl i Danmark, og Magnus godkendte senere udnævnelsen. Svend lod sig imidlertid udråbe til konge, gjorde oprør, men led flere nederlag og måtte flygte til Sverige.
Efter Magnus den Godes død hyldedes Svend som konge i Danmark, men var flere gange på nippet til at miste riget til Harald Hårderåde. Efter dennes død sendte Svend en flåde til England. Den lod sig imidlertid købe bort, da normannerne havde sat sig så godt fast i landet efter slaget ved Hastings i 1066, at en erobringskrig formentlig ville have været udsigtsløs. Svend Estridsøn lod foretage en kirkelig stiftinddeling af Danmark, der samtidig gik ind i den store kirkebygnings-periode. Først i Svend Estridsøns tid, omkring 1050, blev landet virkelig kristnet og kirkens missionstid i Danmark var forbi. Over 500 kirker var rejst i det daværende Danmark, og flere blev bygget i de følgende årtier. Den danske kirke styredes imidlertid i denne periode fra ærkebispesædet i Hamborg-Bremen. Det huede ikke kongen, som ønskede et selvstændigt nordisk ærkebispesæde oprettet. Tiden var dog endnu ikke moden til dette.

Nachkommen Gorms des Alten, König von Dänemark, Sixten Otto Brenner, (Dansk Historisk Håndbogsforlag, København, 1978), Reference: 38.

Leo: Europäische Stammtafeln, J.A. Stargardt Verlag, Marburg, Schwennicke, Detlev (Ed.), Reference: II 98.

SWEN II ESTRYDSEN - król Danii o 1047 . Za?o?yciel dynastii Estrydsenidów.
Sweyn was born in England,[3] as the son of Norwegian Ulf Jarl and Estrid Svendsdatter, the daughter of king Sweyn I of Denmark and sister of king Canute the Great. Sweyn grew up a military leader, and served under king Anund Jacob of Sweden for a time.[3] He pillaged the Elbe-Weser area in 1040, but was caught by the Archbishop of Hamburg-Bremen, who released him shortly thereafter.[4]
Svend was made jarl under Danish king Harthacnut,[3] and led a campaign for him against Norway, but was beaten by Magnus I of Norway.[4] When Harthacnut died in 1042, Magnus claimed the Danish throne and made Svend his jarl of Jutland.[5] Sweyn fought for Magnus at the Battle of Lyrskov Heath in 1043.[4] Sweyn won great reputation at Lyrskov Heath, and had the Danish nobles crown him king in Viborg in Jutland.[5] He was defeated by Magnus on several occasions, and had to flee to Sweden. Eventually he managed to return and establish a foothold in Scania.[4]

The war between Magnus and Sweyn lasted until 1045, when Magnus' uncle Harald Hardrada returned to Norway from exile. Harald and Sweyn joined forces, and Magnus decided to share the Norwegian throne with Harald.[3] In 1047 Magnus died, having stated on his deathbed that his kingdom would be divided: Harald would get the throne of Norway, while Sweyn would be king of Denmark.[5] Upon hearing of Magnus' death Sweyn said, "Now so help me God, I shall never yield Denmark

Noteringar

Den norske kungen Harald "Hårdråde" fick sitt tillnamn p g a sin hårdhet mot stormännen. Harald skickade oavbrutet norska vikingaflottor att förhärja Danmarks kuster, och Sven Estridsson, som en augustikväll 1062 angriper honom vid mynningen av Nissan utanför Hallands kust, lider själv ett förkrossande nederlag. Flera hundra vikingaskepp deltog enligt källorna i slaget utanför Halmstad. Harald Hårdråde lyckas personligen erövra Svens skepp sedan Sven själv med nöd klarat sig i land. Fred sluts i alla fall till sist på norsk-danska gränsen i Göta älv.

Sven var gift fyra gånger och hade utomäktenskapliga barn. Fem utomäktenskapliga barn blev kungar i Danmark - utöver dessa fem söner är ytterligare tio utomäktenskapliga söner och fyra döttrar nämnda i de historiska källorna.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I början av 1800-talet menade P E Lindskog att Gudhems kloster grundats ca 1052 av en kvinna vid namn Gunhild. Förhistorien till detta var att hon år 1048 hade gift sig med den skånskbördige danske kungen Svend Estridsen, son till Sven Tveskäggs dotter Estrid. Det var f.ö. troligen Svend som var en av Adam av Bremens främsta sagesmän. I en skolie i Adams verk får vi vet att man kom över de svenska bergen för att hämta den fromma drottning Gunhild.

Men väl gifta insåg kyrkan genom ärkebiskopen Adalbert i Hamburg att Svend och Gunhild båda var alldeles för nära släkt med varandra, så efter hot om bannlysning fick Gunhild år 1049 ett skiljobrev. Gunhild har menats ha varit en dotter till Anund Jakob, och maken var då hennes kusin. Men hon kan också ha varit Anunds änka, Adam skrev ju att hon var drottning.

År 1049 vandrade drottning Gunhild hem igen, till Västergötland och till Gudhem som var ett av hennes gods. På gränsen mellan Halland och Västergötland träffade hon Stenkil som var på väg till hennes förre man Svend Estridsen för att få stöd för att kunna bli kung. Med sig hade han dekanen Adalvard som av Adam av Bremen lär ha beskrivits som en "ödmjuk, gästfri och i övrigt förträfflig västgöte". Adalvard blev senare biskop i Skara.

Källor

1) Danska kungahusets officiella hemsida - www.kongehuset.dk/

2) Mats G. Larsson - Tre gälder i England - i vikingarnas kölvatten över Nordsjön

Kung av Danmark 1047-1074
Svend Estridsens grav i Roskilde Domkirke (og måske hans mor Estrids samt bisp Vilhelms) er åbnet, og kraniet her er kong Svend. De er alle tre oprindeligt begravet i frådstenskirken, men da den nye teglstenskirke blev bygget, blev skeletterne af de tre taget op af gravene og muret ind i 3 søjler i den nye kirke. I den fjerde søjle sagdes det, at Harald Blåtands rester lå. Men der er ingen skeletrester i den 4. søjle. Det er fra disse nye grave, man har hentet skeletterne frem igen til undersøgelse.

Svend Estridsen ligger ikke kun begravet i Roskilde. Han lod slå mønter i byen, og det er også ham, der endeligt fastlagde udstrækningen af Roskilde stift. Kong Svend er nævnt i Roskildekirkens anniversarium.

Der er nok ingen tvivl om, at Svend har været nært knyttet til Roskilde. Det er med hans samtykke, at Roskildekirken modtager godsgaven fra hans moder Estrid. Roskildekrøniken gør opmærksom på, at han selv udtrykkelig havde befalet at blive begravet i byen. Dermed fortsætter han den tradition, der blev indstiftet af hans oldefader, en tradition, der understreger byens betydning for den danske kongemagt.

http://www.roskildehistorie.dk/oversigter/konger/Svend/Svend_Estridsen.htm

Nämns också som Sven Ulfsson eller Sven Estridsson "den Kvinsamme". Han var konung av Skåne 1042-47. Konung av Danmark 1043(47)-1076. Sven var gift 3 gånger och fick 19 barn med sina fruar.

http://familienbach.com/stamtra/person/1/i_I5571/svend-estridsen-d-2
KING OF DENMARK 1047 TO 1076, FATHER OF NIELS, CO RULER WITH MAGNUS II 1104 TO 1134. FULL BIOGRAPHY OF SVEIN, SWEND II OF DENMARK HERE: http://www.wikitree.com/wiki/Space:Svend_II_of_Denmark%2C_ruled_1046_to_1076 King of Denmark Reign 1047–1074[1] Predecessor Magnus the Good Successor Harald III of Hen
Fra Wikipedia: Sven Estridsson, (danska: Svend Estridsen) född ca 1020, död 1076,[1] även kallad "den kvinnsamme", var kung av Danmark från 1047. Han var, som son till Estrid Svensdotter av Danmark och jarl Ulf Torgilsson av Skåne, den förste ättlingen i en dansk kungaätt som kallas Estridska ätten. Som namnet påvisar, låg denna släktskap på mödernet; i Norden är metronymikon annars ovanliga som tillnamn. I Norge kallas han Sven Ulfsson.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Estridsson

Sven gift Drottning Rannveig TORDSDATTER. Rannveig föddes ca 1026 i Aurland, Sogn og Fjordane, Norge; dog ca 1070 i Danmark. [Familjeöversikt] [Familjediagram]