Andra Händelser:

• Allmänt:: Underfogd i Jämtland, Underfogde, Underfogde på Frösön, Riksråd, Sysselmann i Tunsberg, sidan Alstadhaug i Hålogaland og til sist i Ryfylke

Noteringar:

Peder var Jordägare i Våle eller Hov, Hackås.

Peder Nilsson kan av åldersskäl inte vara identisk med den Peder Nilsson, som år 1410 var känd som välboren man, och som var fogden Jösse Finnssons underfogde i Jämtland.
Det fanns flera Peder Nilsson enligt Ahnlund (JHH:I:282).

Peder var son till Nils Hallstensson.
Sonen Karl Pedersson, 1360-1430, övertog år 1394 gården Solkastad (Solstad), numera okänd plats i Hackås, av Markus Nilsson och dennes hustru, (JHD:I:126), och denne Markus var möjligen en son till Nils Hallstensson. Utgår man från att det låg lägligt till för Karl Pedersson kan Solkasta identifieras med Solstad, ödesböle beläget mellan Hov och Fäste. (Suppl. JHD:111, Holm).

Barn efter Peder Nilsson var: Johan Persson i Sanne f 1344 och död 1411, Önd Persson f 1360 och Karl Persson f 1360 och gift med Radgerd Ketilsdotter.
Historikern Barney Young på Isle of Man antar att Peder Nilsson kan vara en son till Nils Hallsteinsson (Fra Skanke-slektens historia, Isle of Man 1985).

Peder gift Kristina HALVARSDATTER 1325. Kristina föddes 1305 i Norge; dog 1360 i Hackås, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Allmänt:: Väpnare och storman i Mjälle, Frösön och i Hackås, Jämtland.

Nils gift Kristina HALVARDSDATTER SMØR. Kristina (dotter till Hallvard OGMUNDSSON) föddes 1305 i Norge; dog 1360 i Våle, Hackås, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Väpnarhustru och jordägare på Frösön och i Hackås, Jämtland.




Kristina Halvardsdotter Smör
Väpnarhustru och jordägare på Frösön och i Hackås, Jämtland..

Far: Halvard Ogmunsson Smör (1280 - 1350?)
Mor: N.N Ölvesdotter
Född: beräknat 1305 Östnår, Hackås, Jämtland Enligt Espell född ca 1305 i Norge
Död: Mjälle, Frösön, Jämtland
Barn med Riddare Nickolaus (Nils) Hallstensson Skancke (1300 - 1355)
Barn:
Peder Nilsson Skancke (1325 - 1420?)
Noteringar
Espell:

Kristina Halvardsdotter

Väpnarhustru och jordägare på Frösön och i Hackås, Jämtland.
Far:

Halvard Ogmundsson (1280 - 1350)
Född:

1305 Norge 1)
Död:

1360 Hackås, Våle, Z 1)
Bar
Familj med: Nils Hallstensson (1300 - 1354)

Vigsel:

1325 1)
Barn:
1. ? Per Nilsson (1325 - 1375)
2. Olov Gravlax Nilsson i Österåsen, Fors, Z, fick till kronan år 1346 avstå andelar i laxfisket i Indalsälven för brott, som han och hans fader hade begått. Lax var en eftersökt vara, och den ymniga laxfångsten lockade folk vid omkring att köpa in sig i älven; rätten till deltagande blev föremål för ett slags aktieteckning. 1347 sålde nämnde Olav Gravlax och hans fader vad de hade kvar i Remmeforsen (Döda fallet) till fogden Nils Petersson, (JHH:I:228). 1348 gav Olav samma fogde sin lott i fisket i Strugh och fick i gengäld dennes lott i Skedforsen, båda i Indalsälven, (JHD 70). (Olof Skanke Nilsson (1330 - 1380), som bodde i Bergen, Norge, kan knappast vara en son till Nils Hallstensson, enligt norska forskare).
3. ? Markus Nilsson (1330 - 1396), bonde i Solkasta, Hackås.
4. ? Ture Nilsson (1340 - 1417), ? sven hos Erland Fardjäknsson i Thötöy, Norge.

Kristina måste ha varit av rik och förnäm släkt från Jämtland, sannolikt dotter till lagmannen Halvard Ogmundsson. Hon levde grovt beräknat mellan 1305 och 1360. Hon ägde halva Yttergården (Firir Berghi=Förberg, vid Öneberget) på Frösön, men tvingades, på grund av maken Nils dråp, att år 1345 inköpa andra halvan av hirdmannen Olav i Västanåker på Frösön, och leverera Yttergården i sin helhet till kronan. Nämnde Olav Håkansson i Västanåker var hirdman, d.v.s kungens (Magnus Eriksson) troman. Olav hade eget sigill och tillhörde ett slags lantadel, och han hade säkerligen jämte Kristina denna jord i arv, och kanske de var släkt med varandra på något sätt. Nämnde Olavs sigill är också identiskt lika med det som sysslomannen och fogden Nils Petersson Djäkn använde på Frösön år 1345, när han verkställde domen över Kristinas make Nils Hallstensson. Det måste ju innebära att dom också var släkt på något sätt.
Vi möter Nils och Kristina nästa gång år 1348, då de klagar över att Jon Parter i Fäste tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar (i Hackås), samt lagt en boskapstig över hennes mark och slagit tre av hennes myrängar sju år i rad. Jon som var död år 1348 hade enligt vittne erkänt på sin sotesäng dessa övergrepp och sagt sig att när väl han kom till hälsa igen fara hem till maken Nils och förlikas med honom. När saken kom upp på hösten 1348 var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. (JHH:I:222-225, Ahnlund)

Andra Händelser:

• Bott i: 1276, Norge

Noteringar:

Riddare, riksråd i Norge 1303-1324, syssloman i Jämtland 1326-1333.

Hallstens Torleifsson var troligen född på Isle of Man, där såväl Hallsten som hans far sannolikt hade blivit kungar om inte norske kungen Magnus Lagaböte vid freden i Perth (vid en vik ovanför Edinburgh, Skottland), år 1266 hade tvingats avstå öarna Isle of Man och Hebriderna till den skotske kungen Alexander III.
Att komma under skotskt styre var inte populärt bland befolkningen på öarna och resulterade i ett uppror år 1275, som dock slutade med förlust för upprorsmakarna.
En tid efter nederlaget emigrerade Hallsten och sannolikt också hans moder till Norge medan fadern uppges ha dött i Skottland.

Hallsten var gift efter 1354 med Sigrid Håkonsdotter, som var dotter till norska riksrådet och sysslomannen i Ringerike, Herr Håkon Ogmundsson Bolt, men hon kan inte vara moder till sonen Nils Hallstensson. Sigrid var gift första gången med Ogmund (Hirdt Jore) Guttormsson, 1280-1355, riddare och hirdstjore, nämnd 1339-1354 i Norge, och de hade en son Olaf, som levde cirka 1320-1364. (Norsk Släkthistorisk Tidskrift VII, 1940, Henning Sollied och Norsk slektshistorisk tidsskrift, XXXI, 1987).

Inget är känt om Hallsten förrän han år 1303 i Nidaros (Trondheim) nämns som kongsmann under kung Håkon VI (Magnus Lagabötes son).
Hallsten är känd i två diplom år 1303: Det ena då han tillsammans med riddaren Audun Vigleiksson kungör för Verdalsborna, i kung Håkon VI:s namn, en dom och det andra där han med riksråden baron Bjarne Erlingsson till Bjarköy, baron Erling Amundsson och baron Snare Aslaksson har uppdraget att fullfölja domen.

Han var riddare och norskt riksråd 1303-1324. Som sitt sigill använde han då Isle of Mans kungliga sigill, det sigill som hade använts av kungarna på Isle of Man sedan mitten av 1200-talet och som än i dag är öns officiella statsvapen. Det har endast återfunnits hos Hallsten och hans son Nils Hallstensson om än i spegelvänd form för Nils. Noterbart är att den norske kungen Magnus Barfot, 1073-1103, använde samma vapen (de tre benen).

Hallsten var mellan 1326 och 1333 syssloman i Jämtland. I juli 1326 gav kung Magnus VII Eriksson av Norge-Sverige, Hallstein och lagman Arne i uppdrag att undersöka klagomål framställda av ärkebiskop Olav i Uppsala. Olav hade jurisdikation över Jämtland trots att Jämtland på den tiden var en del av Norge.

Hallstens uppgifter som syssloman var grundat på att den norske kungen behövde en representant i Jämtland för att styra denna del av Norge. Som regel bodde sysslomannen (fogden) på kungsgården på Frösön. Han uppträdde med mycken ståt. På sina resor åtföljdes han av ett stort följe för vilket bönderna fick hålla både skjuts och traktering. Fogden hade stor makt och myndighet, han tog upp skatt och förvaltade de kungliga egendomarna samt svarade för ordning och säkerhet i landet, ledde förhandlingarna på tinget och kungjorde dess beslut. Han ombesörjde utskrivning av krigsfolk och höll mönstring vid vapentingen. Inte sällan frestades han att missbruka sin ställning för egen fördel. Då han hade både skatteindrivning och rättsväsenet i sin hand, låg det nära till hands att utdöma högre böter, som han sedan stoppade i sin egen ficka. När fogden hade landskapet i förläning var faran för godtycke ännu större.

Hallsten var riddare och det var de främsta bland de adliga krigarna, som dubbades av kungen. Riddarna betjänades av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ära framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första hand kom detta att gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger och romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skick fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett föredöme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten om sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivitet i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken.

Hallsten syns ha haft sitt säte på det gamla hövdingabostället Egge vid Steinkjer i Tröndelag och var död cirka år 1345.

Att notera
Hallsten betraktas som upphovet till Skanke-ätten i Jämtland och övriga Norden. Skanke-ättens ursprung från Isle of Man diskuteras fortfarande livligt och källorna är bristfälliga. Som ett ytterligare belägg för att ätten kommer från Isle of Man är att Hallstens moder Magnhild (Maud) år 1292 flyttade de flesta av de gamla laghandlingarna från Isle of Man till Trondheim i Norge, där de dock senare förstördes vid en brand.
(1. The three legs go to Scandinavia, och Fra Skanke-slektens historie, Isle of Man 1986, Barney Young, Isle of Man. 2. Det norske folks historie, P. A. Munch. 3. Jämten 1969, C.R. Carlsson. 4. JHH:I, Ahnlund. 5. Skanke-ätten. 6. Herje Skuncke, 1978.)

Professor Ahnlund skriver att han med stöd av kronologien inte anser uteslutet att riddaren Hallsten Torleifsson, (1272-1345), som var i full verksamhet vid 1300-talets ingång, kan ha varit systerson till Magnus Håkonsson Lagaböter (1238-1280), som var son till Håkan IV den Äldre (1204-1263). Man erinrar sig Magnus Erikssons förmyndarregerings aktningsfulla sätt att titulera honom å kungens vägnar. Ahnlund fortsätter med upplysningen att Hallsten Torleifssons och dennes sons egendomliga vapen på ett överraskande sätt verkar överenstämma med kungariket Isle of Mans vapen. Och vidare, att en dotter till kung Håkan IV i Norge före äktenskapet, Cecilia Håkonsdotter (1223-1248), år 1246 förmäldes med kung Harald Olovsson av Isle of Man, och att hon omkom jämte honom under en segling på havet. Ahnlund åberopar också att de för Sverige unika målningarna i Hackås kyrkas absid talar för att Skånkeätten har norskt ursprung. (JHH:I:606, Ahnlund)

Egge ligger högt på en kulle i den nordliga delen av Steinkjer och var hövdingesäte i Tröndelag för bland annat Olve och Kalv Arneson. Där finns i dag för visning fylkesmannagården och Egge museum. (Eget besök).

Hallstein gift Sigrid Håkonsdotter BOLT 1299 i Egge, Steinkjer, Danmark. Sigrid (dotter till Håkon Ogmundsson BOLT och Elin LAURITSDATTER) föddes 1281 i Ringerike, Buskerud, Norge; dog 1363 i Steinkjer, Tröndelag, Norge. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Hallvard Ogmundsson
Also Known As: "Halvard Agmundsson"
Birthdate: 1280
Birthplace: Trøndelagen/Jamtland, Norge
Death: 1347 (67)
Østnår, Hackås, Jämtland, Norge
Begravningsort: Hackås, Jämtland, Norway
Närstående:
Son till Ogmund Haraldsson Bolt och Borghild Haakonsdotter Bolt
Make till N.N. Ogmundsson och Ingrid Jonsson Smør
Bror till Rolv Ogmundson Borghildson; Haakon Ogmundson Bolt; NN Ogmundsdatter, til Sigerstad och NN Ogmundsdatter av Flesberg
Halvbror till F20 Alvsson av Tornberg
Occupation: Lagman i Jämtland, Lagman, Lagmann, væpner og jordeier i Jemtland, Lagmann i Jämtland 1336-1347 Væbner og Jordejer, Væpner og jordeier, Squire and landowner in Jemtland; Appeals Board in Jamtland 1336 - 1347



About Hallvard Ogmundsson
http://www.nzolivers.com/lineage.html

Linage to King Malcolm of Scotland showing that Hallvard Ogmundsson is the father of Kristina Halvardsdotter

NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!

Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.

(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.

I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.

(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.

(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)

Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.
Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:

Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.

Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)

Familj med: ?

Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)

Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).

Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)

1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)

Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)

Källor

1) Beräkning
Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.

Karta över Hackås socken.

© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com

http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland
Känd 1303-1347.
NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.

(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.

I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.

(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.

(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund) -------------------- Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.

Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:

Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.

Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)

Familj med: ?

Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)

Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).

Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)

1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)

Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)

Källor

1) Beräkning Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.

Karta över Hackås socken.

© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com

http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland Känd 1303-1347.

https://hernelind.wordpress.com/skanke-atten/

Nikulas var son till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Halstein Thorleifsson, 1272-1345, och Nikulas hustru Kristina var dotter till lagmannen över Jämtland Halvard Ogmundsson.

SDHK-nr: 5379

Utfärdat: 13470112, Oslo Innehåll: Biskop Salomon i Oslo, Ivar Ogmundsson, Arne Aslaksson, kansler, Ogmund Finnsson, Ulv Saksesson, Ole Helgesson, Bjarne Erlingsson, Eiliv Amundsson, Tord Eiriksson, Nikolas Paus, lagman i Oslo, Hallvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, dömer mellan kung Magnus av Norge, Sverige och Skåne och Jon och Sigurd Havtorsson angående Borgssysla.

Utfärdarna beseglar.

Om Hallvard Ogmundsson (Norsk)
Lagmannen Halvard 0gmundsson, vepner og jordeier i Jämtland

1303 En Halvard er nevnt som lagmann i Jämtland
1339 Første gang Alltinget på Frösöen blir nevnt er 17 oktober 1339 da lagmannen i Jämtland, Halvard Ogmundson, rapporter til kong Magnus Eriksson, konge av Norge og Sverige - om et drap begått i Valla på Frösöen
1345 Andre gang var 18. mars 1345 da lagmannen Lavrans Gunnesson dømmer for et mord en Nils Hallstensson, her i tinghuset firir berghi,
1349 19. mars på tinget i Frösön, Halvard Ogmundsson var en av dem som satt på tinget. Han hadde beholdt sin lagmannstittel, men den nåværende lagmannen ble kalla Jörund Haversin. (JHH: I: 237, Ahnlund)
For at det skulle være noen form for rettssikkerhet i landet, var det etablert et embete som skulle holde oversikt over visse lovbestemmelser eller lover. Dette embete hadde lagmannen, helt siden hednings til var han den fremste embetsmannen i landet. Før lovene ble nedskrevet, som først skjedde på begynnelsen av 1300-tallet, måtte han kunne lovene utenat. Lagmannen ble opprinnelig valgt av bøndene for å lede det store tinget på Frösön. De behandlet ikke bare juridiske saker, men også sivile, og en gang rundt 1050 ble det bestemt at Jämtland skulle kristnes. Lagmannen hadde ikke rette til å dømme, han skulle bare forsvare og lese loven og svare på spørsmål i rettssaker. Senere ble lagmannen oppnevnt av kongen og hans oppgave var begrenset til å lede retten, som nå bare handlet om rettssaker. (HGH, Engl

-----------------------------

NB Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder..

NB! Hans kone er også ukjent

Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.

(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.

I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.

(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.

(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)

Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.
Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:

Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.

Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)

Familj med: ?

Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)

Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).

Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)

1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)

Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)

Källor

1) Beräkning
Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.

Karta över Hackås socken.

© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com

http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland
Känd 1303-1347.
NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.

(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.

I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.

(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.

(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund) -------------------- Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.

Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:

Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.

Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)

Familj med: ?

Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)

Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).

Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)

1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)

Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)

Källor

1) Beräkning Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.

Karta över Hackås socken.

© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com ------------------ http://www.outport.se/mill/indiI20.html -------------------- Lagman i Jamtland -------------------- Känd 1303-1347.

https://hernelind.wordpress.com/skanke-atten/
Nikulas var son till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Halstein Thorleifsson, 1272-1345, och Nikulas hustru Kristina var dotter till lagmannen över Jämtland Halvard Ogmundsson.