Noteringar:

Per Örjansson var född beräknat 1515 i Hov, Hackås

Han beräknas ha gift sig 1538 med Kerstin Nilsdotter från Enånger, X.

Pers sätesgård var det fäderneärvda Hov, Hackås, som han övertog 1546 efter fadern, som flyttat till Vinälven, Hackås.

Per var länsman och lagrättsman år 1546.

---

Källa: Björn Espell Frösön
 

Peder gift Kerstin NIELSDATTER 1538. Kerstin föddes ca 1515 i Enånger, Hälsingland, Sverige; dog 1555 i Hackås, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Jens Pedersson SKANKE TILL HOV föddes 1540; dog 1610 i Hackås, Jämtland, Sverige; begravdes i Hackås, Jämtland, Sverige.
2. Gjord Pedersson SCHANKE föddes 1542 i Hackås, Jämtland, Sverige.
3. Georgius Petri SCHANKE föddes ca 1539 i Hackås, Jämtland, Sverige; dog 1583.

Noteringar:

Örjan var Nämndeman, fogde och väpnare i Hackås, Jämtland.

Örjan Karlssons sätesgård var det efter fadern ärvda Hov i Hackås. Hans hustru är okänd till namnet, men hon levde år 1529.

Örjan var nämnd första gången 1498 i ett dombrev utfärdat i Berg.
Örjan nämndes också år 1529 som god man, danneman, beskedlig man, hederlig man, ärlig och välbördig.

Omkring år 1500 var han en av landskapets ledande män och att han också var lite storvulen av sig visar en sägen. Det sägs att han skulle ha brett en röd matta framför kyrkan i Hackås när han hedrade den med sin närvaro.

Ingemund och Olof Ingemundssöner överlät år 1523 en systerdel av Billsta i Hackås till Örjan och Anders Kettilsson i Billsta.

År 1526 erkände Örjan Karlsson att han av Sven i Hegled erhållit en häst för sin odelsrätt i Hegled, Sunne.

Norska ståthållaren Vincent Lunge, som blev dräpt år 1536 tillskrev 1529-08-02 ärlige och välbördige Örjan Karlsson på Hov och berömde hans förhållningssätt gentemot ärkebiskop Olof Engelbrektssons försök att tvinga Vincent Lunge att överge länet. Vidare tackade han för god förplägnad och allt gott som senast blev honom bevisat då han var i Jämtland, varfpå han ville vara Örjan och hans barn ständigt tacksam.

Enligt sigill år 1509 och 1526, förde Örjan i en sköld, en bepansrad skank med sporre under en stjärna.

År 1546 överlämnade Örjan hemmanet Hov i Hackås till sonen Peder och flyttade till Vinälven i Hackås.

Örjan beräknas var död omkring 1548. (JHH:I:593, Ahnlund) och (Suppl. JHD:74, Holm).

 

Om trenne adelsmän, Skunk, Blix och Budde, som berättas hava sig brutit sig fram ur en spetsgård samt dymedelst undkommit den halshuggning, som Christian II ämnade låta dem undergå, är ännu den tradition övrig, att de flytt till Jämtland. De sägas fått var sitt tillnamn: Skunk blivit kallad den tappre, Blix den vise, Budde den rike. (Fale Burmans anteckningar 1793-1802, sid 110).
Christian II, 1481-1559, var dansk kung, men även svensk kung 1521-1522. Han lyckades 1531 resa en här och en flotta, erövrade Norge och blev hyllad som kung.
 

Noteringar:

Karl Örjansson var väpnare och bonde i Hov, Hackås.

Karl är herr Örjans son i en tidigare förbindelse.
Efter Karls död intygade två män på tinget i Berg, Jämtland, år 1485, att han icke var en horeson utan avlad i ett rättsligt förhållande.
1470-08-11 övertog han halva fadersgården Hov i Hackås efter fadern, i det fadern förbehöll sig, att sonen under hans livstid skulle bruka den andra hälften till hans bästa och behov, fadern skulle sytas.

År 1475 köpte han av Lindorm Nilsson två systerlotter i Gildestad (Gillsta), Hackås, för 8 jämtska mark, som tillhörde Lindorm Nilssons hustru Karin och Kristin Jacobsdotter.

År 1477 övertog Karl för 50 mark av sin styvmor fru Margareta Jönsdotter hennes morgongåva, gårdarna Gillsta och Lövdeberg i Hackås. Han ägde även jord i Billsta, Hackås.

Hans vapen, enligt fragment av hans gravsten, är en bepansrad skank med sporre och till hjälmprydnad tre påfågelsfjädrar.

Karl var gift före 1488-11-10 med Birgitta Persdotter, som troligen var en dotter till lagmannen Peder Olofsson i Jämtland.

Karl levde 1484-06-01, men var död omkring 1485 i Hov, Hackås. (JHH:1:325,326,328,340).

 

Karl gift Birgitta PERSDOTTER 1469 i Hackås, Jämtland, Sverige. Birgitta (dotter till Per OLOFSSON) föddes 1440; dog 1488. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Birgitta Persdotter var hustru i Hov, Hackås.

Hon var möjligen en dotter till lagmannen Peder Olofsson i Jämtland.

Vigseln beräknas ha ägt rum runt 1469 med Karl Örjansson i Hov, Hackås.

En Peder Olofsson förde år 1488 talan för Karl Örjanssons barn inför lagmansrätten i Trondheim.
Hustrun Birgitta Persdotter i Västerhus klagade över att hon och hennes medintressenter ej fått fullt fädernearv på båda sidorna i Hov, Hackås.

---

Källa: Björn Espell Frösön
 

Noteringar:

Riddare och länsherre i Jämtland-Härjedalen 1450-1456.

Herr Örjan Karlsson, den sköna man från en av Sveriges äldsta släktgårdar, Hov i Hackås, Jämtland. Den förste kände herren till Hov i Hackås var fadern Karl Pedersson död år 1430.
Örjan, Jöns och Olof Karlsson utlöste år 1435 sin syster Kristin ur Hov i Hackås med 300 mark i pengar och lös egendom till ett värde av 50 mark. Andra gårdar blev vid samma tid värderade till mellan 12 och 40 mark, varför gården i Hof mer är att betrakta som ett gods. Det är ändå inte riktigt att tänka sig denna adelsätt som typiska godsägare utan mer som handelmän. De har fått sina inkomster genom att omsätta skinn och andra varor från jakt och fiske såväl i Trondheim som i Sverige.

I ett köpebrev av 1438-04-30 från änkan Rådgerd Kettilsdotter nämns den man som blivit mest känd av ätten Skancke, nämligen Örjan Karlsson. I brevet överlåter Rådgerd gården Hegled i Sunne till herr Ylian (kyrkoherde Örjan). Brevet uppräknar fem söner och mågar till Rådgerd, alla närvarande vid tillfället, nämligen Peder, Örjan, Erik, Jens och Olav. Örjan Karlsson är den förste infödde jämtske riddaren som vi känner. Han vapensköld bestod av ett sporrklätt ben. Denne Örjan var en typisk jämte på det viset, att han precis som sin hemprovins slets mellan olika regenter. Än var han den svenske kung Karl Knutssons (1408-1470) närmaste man och hövitsman i Jämtland. Än kastades han i fängelse och torterades av Kristian av Oldenburg (1426-1481), kung i Danmark 1449-1481 och i Sverige 1457-1464. Detta är förhistorien:

I ett morgongåvebrev av 1445-09-15 gav kung Kristoffer III av Bayern (1416-1448), svensk kung 1441-1448, åt sin unga drottning Dorotea bl. a. vårt Jämtland med allt vad därtill hör. Änkedrottning Dorotea (1430-1495) gifte sig sedan år 1449 enligt tidens sed med nye kungen på Danmarks tron, Kristian av Oldenburg. Men nu blandade sig den svenske kungen Karl Knutsson i leken. Det visade sig, att stormännen i sydnorge ville ha Kristian till kung, medan folket i Tröndelagen föredrog Karl Knutsson. Nu gällde det att handla snabbt. Med 500 man drog Karl Knutsson genom Värmland till Trondheim, där han lät ärkebiskopen kröna sig 1449-11-20. Samtidigt dubbades femton nya riddare och en av dessa var Örjan Karlsson från Hov i Hackås. På återvägen till Sverige stannade kung Karl minst en vecka i Jämtland, troligen som gäst hos den nydubbade riddaren Örjan Karlsson. Men slaget var ingalunda vunnet med detta; de ledande i Norge höll på den danske kungen. Emellertid hade kung Karl Knutsson med Örjans hjälp 1452-08-13 lagt Jämtland under svenskarna. Örjan nämns i brev som riddare och hövitsman i Jämtland och Härjedalen. Med eller utan kungens närvaro drog Örjan tre gånger mot Tröndelagen med väpnad här. Varje gång blev han tillbakaslagen, tredje gången dessutom nesligt. När danske kungen Kristian med en massa stormän - (härförare var den nitiske hövitsmannen på Bergenshus i Bergen, Norge, riddaren Olav Nilsson Skanke, (Örjans nära släkting) - närmade sig så flydde Örjan försmädligen till skog och mark med sitt sällskap. Det verkar nästan som om kung Karl utnyttjade den godtrogne och säkert hederlige och rättskaffens jämten, som han bundit upp med sin riddartitel. Nästa gång vi hör om Örjan Karlsson, den sköna man som krönikan säger, befann han sig i Stockholm, utsedd till befälhavare på slottet, medan kung Karl skuddade stoftet av sina fötter och flydde till Danzig. Kung Kristian var på krigsstråt och tågade in i Stockholm midsommardagen år 1457 som svensk kung. Örjan kastades i fängelse, men blev så småningom fri och gifte sig med en frälseänka från Uppland. Den halsstarrigt envise kung Karl gör ett nytt misslyckat kuppförsök och Örjan, som tydligen var inblandad också denna gång, kastas ånyo i fängelse och torteras nesligt. Efter frigivningen vände Örjan tillbaka till hemgården i Hackås.

År 1469 överlät Örjan halva sin gård till sonen Karl Örjansson och blev en så kallad sytningsman, han bodde kvar på gården enligt den tidens visa åldringsvård. Sonen Karl Örjansson, död år 1485, var en utomäktenskaplig son, som senare adopterades av Örjan. Två män vid tinget i Berg intygade att Karl Örjansson icke varit någon horeson.

I årsboken Jämten av år 1993 finns bilder av de så kallade skanckevapnen i Hackås kyrka; vapenskölden, en sporre, en balja för en så kallad landsknektsdolk samt ett slagsvärd med balja. I boken finns också en bild av en ljuskrona i Hackås kyrka, som bär Skanckarnas vapen, ett sporrklätt ben som hänger ned från den övre ringen. Ljuskronan antas vara skänkt till kyrkan av Örjan Karlsson. Allt detta kan man beskåda vid ett besök i Hackås kyrka.

Örjan Karlsson var död 1474; fru Margareta, hans änka, skänkte då en stor kopparkruka till Helga lekamens gille i Stockholm, vars medlem hon blev. (JHH:I:312,325 Ahnlund) och (Jemtland og Norge:106, professor Edv. Bull) och (Suppl. JHD, Holm).

---

Källa: Björn Espell Frösön
 

Noteringar:

1449 är Peder Olofsson nämnd som lagman i Jämtland och Härjedalen, tillsammans med Örjan Karlsson, som vid samma tillfälle kallas hövitsman över Härjedal. (Jämten 1993, Schylberg).

Vid Hackås vapenting 1448-06-25 beseglas en dom av Örjan, Peder och Jens Karlsöner, (deras måg) Ingemund Olavsson och lagmannen Peder Olavsson. (Suppl. JHD, Holm)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund).