Noteringar
Träffar 551 till 600 av 1,007
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 551 | https://www.digitalarkivet.no/en/census/person/pf01052721072554 | PAULSEN MØLLER, Andreas (I611)
|
| 552 | https://www.digitalarkivet.no/en/view/267/pg00000003268218 Kyrkobok från Kampens församling 1889-1896 (0301M9) År:1892 Sida:150 Serienummer.:141 Länk kyrkobok: https://media.digitalarkivet.no/view/5798/158 | PAULSEN MØLLER, Andreas (I611)
|
| 553 | https://www.digitalarkivet.no/en/view/27/pa00000000553901 | (I2008)
|
| 554 | https://www.digitalarkivet.no/kb20060921040089 Rätt person? | HALVORSEN, Hartvig Engen (I2011)
|
| 555 | https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000002947405 | JENSEN, Johannes (I38)
|
| 556 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Private (I2234)
|
| 557 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | Private (I2240)
|
| 558 | https://www.digitalarkivet.no/view/285/pi00000000091714 | EVENSEN, Anders (I233)
|
| 559 | https://www.digitalarkivet.no/view/291/pu00000000141712 | EVENSEN, Anders (I233)
|
| 560 | https://www.digitalarkivet.no/view/387/pc00000003461042 | ANDERSEN, Reidar Marensius (I2253)
|
| 561 | Hun er den første vi kjenner i Norge med navnet Maria. Den eldste dotra til Harald og Ellisiv, Maria; døydde ifølgje soga på Orknøyane utan etterkomarar. | HARALDSDATTER, Prinsessa Maria (I1836)
|
| 562 | Husförhör 1800 – 1809 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018914_00152 Husförhör 1809 - 1820 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018915_00149 Husförhör 1820 - 1830 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018916_00138 | LARSSON, Lars (I2193)
|
| 563 | Husförhör 1805 – 1814 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018299_00282 Husförhör 1814-1820 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018300_00264 Husförhör 1821-1825 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018301_00263 Husförhör 1826-1835 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018302_00264 Husförhör 1841-1843 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018304_00321 Husförhör 1844-1846 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018305_00329 Husförhör 1847-1849 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018306_00302 | JONSSON I SKOG, Jonas (I2100)
|
| 564 | Husförhör 1820 - 1830 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018916_00105 | LARSSON, Lars (I2193)
|
| 565 | Husförhör 1822-1831 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0014838_00136 | JONSDOTTER, Sara (I2116)
|
| 566 | Husförhör 1850-1855 Länk https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018307_00512 | JONSDOTTER I SKOG, Johanna (I2099)
|
| 567 | Husförhör 1926-1931 Ödeshögs Gästgivaregård Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/90001685_00167 Husförhör 1926 - 1931 Orrnäs Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/90001684_00032 | BLOM, Erik Reinhold (I985)
|
| 568 | Husförhör 1937-1946 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/90001690_00010 | BLOM, Erik Gösta (I2089)
|
| 569 | Husförhör Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015913_00092 Utflyttad Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015922_00034 Nr: 71 | PERSDOTTER, Anna (I2091)
|
| 570 | Husförhör Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018307_00291 | JONSSON I SKOG, Jonas (I2100)
|
| 571 | Husförhör Orrnäs 1926-1931 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/90001684_00032 Inflyttad Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00020619_00124 Nr. 35 | BLOM, Ture Ragnar (I216)
|
| 572 | Husförhör Svanshals löneboställe 1921 - 1931 Länk (flyttar från): https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00020615_00207 Inflyttning Ödeshög Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/90001704_00060 Nr: 63 Församlingsbok Ödeshög Pilgård 1926-1931: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/90001685_00212 Nr: 13 | BLOM, Ture Ragnar (I216)
|
| 573 | Husförhör: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0014849_00217 Nr: 16. | JOHANSSON (JOHANSDOTTER), Hulda Matilda (I1623)
|
| 574 | Husförhör: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015918_00012 Nr: 10-17. Hulda Mathilda är nr: 12. | JOHANSSON (JOHANSDOTTER), Hulda Matilda (I1623)
|
| 575 | Husförhör: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015918_00012 Nr: 10-17. Hulda Mathilda är nr: 12. | JONSSON, Johan August (I2090)
|
| 576 | Husförhör: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015918_00012 Nr: 10-17. Hulda Mathilda är nr: 12. | PERSDOTTER, Anna (I2091)
|
| 577 | Husförhör: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015918_00110 Nr: 22 | JOHANSSON (JOHANSDOTTER), Hulda Matilda (I1623)
|
| 578 | Husförhörslängd: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018314_00358 Nr: 23 | JOHANSSON (JOHANSDOTTER), Hulda Matilda (I1623)
|
| 579 | I digitalarkivet står det att hon är född ca 1824. I Kyrkoboken står det 1826 | OLSDATTER GANGNES, Maren (I33)
|
| 580 | I folketellingen 1865: Karoline bor som Logerende och ogift med sin dotter, 2 år, på gården Hemstadtaje i Stange, Hedmark, Norge hos sin far. Modern står inte med på gården då. Jag har inte hittat information om att pappan till barnet finns med i bilden. De var aldrig gifta. | Familj F247
|
| 581 | I kyrkoboken tår det att Hulda Matilda är född och döpt 26 Apr 1862. På andra ställen står det 26 Jul 1962. Föräldrarna är samma. | JOHANSSON (JOHANSDOTTER), Hulda Matilda (I1623)
|
| 582 | Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. | GUNDERSEN ROGNSTADSTUEN, Johan (I910)
|
| 583 | In 1914, he immigrated to the United States, and worked briefly in Chicago, Illinois; Oakland, California; and Portland, Oregon. In 1919, he joined his brother, Adolph Anderson, to work on his farm near Scandia, Alberta, and in 1925 he purchased land in Benalta, near Red Deer, Alberta. Following this purchase, he and Adolph purchased land near Arrowwood, Alberta in 1928. Axel retired from farming in 1964, to live with Bert and Minnie in Edmonton, then lived singly for a period, but eventually returned to live with Bert and Minnie. | ANDERSSON, Axel Vilhelm (William) (I1033)
|
| 584 | In 1919, Axel Andersson joined his brother, Adolph Anderson, to work on his farm near Scandia, Alberta, and in 1925 Axel purchased land in Benalta, near Red Deer, Alberta. Following this purchase, Axel and Adolph purchased land near Arrowwood, Alberta in 1928. | ANDERSSON, Adolf Julius (I1035)
|
| 585 | In battle with Solvi Klofi in Oslo fjord | HARALDSSON, Kung Guttorm (I1882)
|
| 586 | In the year 1153 King Olave (Bitling) was slain on the feast of the holy apostles Peter and Paul. In the following autumn Godred, his son, came from Norway with five ships, and put in at the Orkneys. All the chiefs of the Isles were rejoiced when they heard of his arrival, and assembling together, unanimously elected him for their king. Godred then came to Man, seized the three sons of Harold, and, to avenge his father's murder, awarded them the death they deserved. Another story is that he put out the eyes of two of them, and put the third to death. (Chronicle of Man and the Sudreys) Efter ett sjöslag år 1156 delades Söderöarna i två delar och Hebriderna bildade ett eget rike med Islay som centrum. (Nordisk Vikingaguide, sid 189, Lars G. Holmblad) In the year 1176, John de Courcy subdued Ulster. In the same year Vivian, Cardinal legate of the apostolic See, came to Man, and in the discharge of his office caused Godred to be united in lawful marriage with his wife, the daughter (Finola) of MacLoughlin, son of Muinrough, King of Ireland, who was mother of Olave then three years old. They were married by Silvanus, Abbot of Rivaulx. (Chronicle of Man and the Sudreys) In the year 1187, on the 10th of November, Godred, King of the Isles, died in the Island of St. Patrick, in Man. In the beginning of the following summer his body was removed to the Island called lona (ett kloster på inre Hebriderna). He left three sons, Reginald, Olave, and Ivar. Reginald, then a full grown young man, was absent in the Isles. Olave, yet a very young boy, resided in Man. (Chronicle of Man and the Sudreys) Godred during his life had appointed Olave to succeed to the kingdom, for the inheritance belonged to him by right, because he was born of lawful wedlock; and had commanded all the people of Man to appoint Olave king after his own death, and preserve inviolate their oath of allegiance. How ever, after the death of Godred, the Manxmen sent their messengers to the Isles for Reginald, and made him king, because he was a man of energy and of riper age. For they dreaded the weakness of Olave, for he was but a boy ten years old, and they considered that a person, who on account of his tender age, knew not how to direct himself, would be wholly incapable of governing his subjects. This was the reason why the people of Man appointed Reginald king. (Chronicle of Man and the Sudreys) Källa: Chronicle of Man and the Sudreys, P. A. Munch | OF ISLE OF MAN, Godred "the Black" Olofsson (I445)
|
| 587 | In the year 1153 King Olave (Bitling) was slain on the feast of the holy apostles Peter and Paul. In the following autumn Godred, his son, came from Norway with five ships, and put in at the Orkneys. All the chiefs of the Isles were rejoiced when they heard of his arrival, and assembling together, unanimously elected him for their king. Godred then came to Man, seized the three sons of Harold, and, to avenge his father's murder, awarded them the death they deserved. Another story is that he put out the eyes of two of them, and put the third to death. (Chronicle of Man and the Sudreys) Efter ett sjöslag år 1156 delades Söderöarna i två delar och Hebriderna bildade ett eget rike med Islay som centrum. (Nordisk Vikingaguide, sid 189, Lars G. Holmblad) In the year 1176, John de Courcy subdued Ulster. In the same year Vivian, Cardinal legate of the apostolic See, came to Man, and in the discharge of his office caused Godred to be united in lawful marriage with his wife, the daughter (Finola) of MacLoughlin, son of Muinrough, King of Ireland, who was mother of Olave then three years old. They were married by Silvanus, Abbot of Rivaulx. (Chronicle of Man and the Sudreys) In the year 1187, on the 10th of November, Godred, King of the Isles, died in the Island of St. Patrick, in Man. In the beginning of the following summer his body was removed to the Island called lona (ett kloster på inre Hebriderna). He left three sons, Reginald, Olave, and Ivar. Reginald, then a full grown young man, was absent in the Isles. Olave, yet a very young boy, resided in Man. (Chronicle of Man and the Sudreys) Godred during his life had appointed Olave to succeed to the kingdom, for the inheritance belonged to him by right, because he was born of lawful wedlock; and had commanded all the people of Man to appoint Olave king after his own death, and preserve inviolate their oath of allegiance. How ever, after the death of Godred, the Manxmen sent their messengers to the Isles for Reginald, and made him king, because he was a man of energy and of riper age. For they dreaded the weakness of Olave, for he was but a boy ten years old, and they considered that a person, who on account of his tender age, knew not how to direct himself, would be wholly incapable of governing his subjects. This was the reason why the people of Man appointed Reginald king. (Chronicle of Man and the Sudreys) Källa: Chronicle of Man and the Sudreys, P. A. Munch | Familj F159
|
| 588 | Inflyttad Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0018319_00022 | PERSDOTTER, Anna (I2091)
|
| 589 | Inflyttad till heda Länk https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015922_00032 Nr: 55 | PERSDOTTER, Anna (I2091)
|
| 590 | Inflyttad till Ödeshög Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/90001705_00029 Nr: 89. Församlingsböcker Aby Gästgivaregård 1931 - 1936 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/90001688_00012 Nr. 6. | BLOM, Ture Ragnar (I216)
|
| 591 | Inflyttad: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0015923_00026 Nr: 17 | JONSSON, Johan August (I2090)
|
| 592 | Inflyttning Ekeby 1895-1911 Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00006104_00067 Nr: 9. Församlingsbok Ekeby (Magnsarfve) Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00009447_00037 Nr: 4. | PETTERSSON ROS, Oskar August Anton (I1067)
|
| 593 | Inflyttning Österbymo Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00005494_00131 | BLOM, Ture Ragnar (I216)
|
| 594 | Information med viss osäkerhet. https://www.digitalarkivet.no/view/15/pa00000000740547 | KRISTIANSEN SØNSTEBYE, Nils (I2038)
|
| 595 | Inge The Elder Links: The Peerage Geneall Wikipedia English Svenska King of Sweden: 1079–1084 with Halsten Stenkilsson Predecessor: [Håkan the Red] Successor: Blot-Sweyn King of Sweden: 1087–1105 Predecessor: Blot-Sweyn Successor: [Filip] He was burried a secund time in 1212 Varnhem, Varnhems klosterkyrka, Västergötland Inge the Elder (Swedish: Inge Stenkilsson; Old Norse: Ingi Steinkelsson) (died c. 1105) was a King of Sweden.[1] Inge was the son of the former King Stenkil and a Swedish princess. Inge shared the rule of the kingdom with his probably elder brother Halsten Stenkilsson,[2][3] but little is known with certainty of Inge's reign.[2] According to the contemporary chronicler Adam of Bremen and the writer of his scholion, the former king Stenkil had died and two kings named Eric had ruled and been killed.[2] Then an Anund Gårdske was summoned from Kievan Rus', but rejected due to his refusal to administer the blóts at the Temple at Uppsala.[2] A hypothesis suggests that Anund and Inge were the same person, as several sources mention Inge as a fervent Christian. In a letter to Inge from Pope Gregory VII, from 1080, he is called "king of the Swedes", but in a later letter probably dated to 1081, to Inge and another king "A" (either his brother Halsten or Håkan the Red[4]), they are called kings of the West Geats.[1][2] Whether this difference reflects a change in territory is not certain since the two letters concern the spreading of Christianity in Sweden and the paying of tithe to the Pope.[2] The rise of Blot-Sweyn and Inges abdication[edit] About the year 1084 Inge was forced to abdicate by the Swedes over his disrespect for old traditions and his refusal to administer the pagan custom of the blót. King Blot-Sweyn (Svein the Sacrifier) was thus elected king. The Hervarar saga describes the rise of Sweyn, the abdication and how Inge was exiled in Västergötland:[2] Steinkel had a son called Ingi, who became King of Sweden after Haakon. Ingi was King of Sweden for a long time, and was popular and a good Christian. He tried to put an end to heathen sacrifices in Sweden and commanded all the people to accept Christianity; yet the Swedes held to their ancient faith. King Ingi married a woman called Mær who had a brother called Svein. King Ingi liked Svein better than any other man, and Svein became thereby the greatest man in Sweden. The Swedes considered that King Ingi was violating the ancient law of the land when he took exception to many things which Steinkel his father had permitted, and at an assembly held between the Swedes and King Ingi, they offered him two alternatives, either to follow the old order, or else to abdicate. Then King Ingi spoke up and said that he would not abandon the true faith; whereupon the Swedes raised a shout and pelted him with stones, and drove him from the assembly. [...] They drove King Ingi away; and he went into Vestergötland. Svein the Sacrificer was King of Sweden for three years.[3] However, Inge returned after three winters to kill Blot-Sweyn and reclaim the throne:[1][2] King Ingi set off with his retinue and some of his followers, thought it was but as small force. He then rode eastwards by Småland and into Östergötland and then into Sweden. He rode both day and night, and came upon Svein suddenly in the early morning. They caught him in his house and set it on fire and burned the band of men who were within. There was a baron called Thjof who was burnt inside. He had been previously in the retinue of Svein the Sacrificer. Svein himself left the house, but was slain immediately. Thus Ingi once more received the Kingdom of Sweden; and he reestablished Christianity and ruled the Kingdom till the end of his life, when he died in his bed.[3] A similar story also appears in the Orkneyinga saga, but in this account, Sweyn stays indoors and is burnt to death: Christianity was then young in Sweden; there were then many men who went about with witchcraft, and thought by that to become wise and knowing of many things which had not yet come to pass. King Ingi was a thorough Christian man, and all wizards were loathsome to him. He took great pains to root out those evil ways which had long gone hand in hand with heathendom, but the rulers of the land and the great freeholders took it ill that their bad customs were found fault with. So it came about that the freemen chose them another king, Sweyn, the queen’s brother, who still held to his sacrifices to idols, and was called Sacrifice-Sweyn. Before him king Ingi was forced to fly the land into West-Gothland; but the end of their dealings was, that king Ingi took the house over Sweyn’s head and burnt him inside it. After that he took all the land under him. Then he still went on rooting out many bad ways.[5] In Västergötland, Inge lived at Bjurum near present-day Falköping[citation needed]. An Icelandic skald named Markús Skeggjason was one of his court poets, according to Skáldatal. Markús was later the lawspeaker of Iceland. According to the Westrogothic law, Inge ruled Sweden with virility and he never broke the laws that had been accepted in the districts.[2] Later years and death[edit] Around the year 1100 Inge and Queen Helena founded Vreta Abbey near present-day Linköping in Östergötland. The abbey housed Sweden's first nunnery and is one of the oldest in Scandinavia. The abbey belonged to the Benedictine order and was founded on the orders of Pope Paschal II. About this time Inge and the Norwegian king Magnus Barefoot were at war. However in 1101 the war came to an end with a peace agreement signed at Kungahälla[1][2] together with king Eric Evergood of Denmark.[2] At this meeting Inge gave his daughter Margareta as wife to king Magnus.[2] In Snorri's Magnus Barefoot's Saga, a part of the Heimskringla, there is a description of the appearance of Inge: King Inge was the largest and stoutest, and, from his age, of the most dignified appearance. King Magnus appeared the most gallant and brisk, and King Eirik the most handsome. But they were all handsome men; stout, gallant, and ready in speech.[6] The Hervarar saga, tells that Inge died of old age and that he ruled until his death.[3] The exact date of his death is not known,[2] but he probably died around 1105. Inge was originally buried in a small church at Bjurum but the remains were later moved to another location.[citation needed] Today, Inges grave is most likely a set of remains found in Vreta Abbey in a section of the abbey church that was erected by Inges son Ragnvald.[7] All skeletons that are likely to be that of Inge are very tall Astrid Njålsdatter (Von Halland), Queen Of Sweden Wife of Jarl Ragnvald "the Old" Ulvson av Vest-Gotland och Emund Olofsson "the Old" den Gamle Mother of Stenkil Ragnvaldsson, Kung av Sverige; Maria Inga Edmundsdotter, About Inge "den äldre", kung av Sverige (svenska) Inge den äldre, även Inge Stenkilsson Links: https://sv.wikipedia.org/wiki/Inge_den_%C3%A4ldre http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/kungar/stenkil/inge.htm http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00049972&tree=LEO http://wadbring.com/historia/sidor/ryssmedeltid.htm Biografi Kung i Sverige ca 1079-1110. Född 1055 i Västergötland. Död 1100. Inge dä, död ca 1110, kung i Sverige eller möjligen endast i Västergötland. Han regerade troligen från slutet av 1070-talet och var son till Stenkil. Inge gynnade kristendomen och lät tillsammans med hustrun Helena anlägga nunneklostret i Vreta. Inge fördrevs c:a 1080 för en tid av sin hedniske svåger Blot-Sven, men dödade senare denne. Hans förbindelser med påven är omvittnade i ett brev från Gregorius VII 1080, i vilket han kallades "Ingo gloriosus Suetonum Rex - Inge, svearnas ärorike konung". Under Inges regering hölls ett fredsmöte ("trekungamötet") i Kongahälla, nära det nuvarande Kungälv, då Inges dotter Margareta Fredkulla giftes bort med kung Magnus Barfot av Norge. Uppgiften om att Blot-Sven skulle varit svåger till Inge är mycket osäker. -------------------------------------------------------------------------- Levnadsbeskrivning (Källa: Sören Lindhe, Linköping): Inge blev i sin barndom skickad till Holmgård (Novgorod) i Ingermanland för att uppfostras och sägs där ha växt upp tillsammans med kung Jarepolk Waldemarsson. Inge var 11 år och fortfarande i Holmgård när hans far dog. Inge blev 1079 vald till kung i Sverige som en arvtagare till Stenkil, men blev fördriven från Uppsala 1084 av allmogen då han vägrade blota. Hans svåger Blotsven erbjöd sig då att blota om han fick bli kung. Det tyckte allmogen var ett bra förslag och utsåg honom till kung. Inge lär ha vistats på Axavalds slott i Västergötland under tiden. Blot-Sven var gift med en syster till Inge d.ä. Inge var samtidigt gift med Mö eller Helena, en syster till Blot-Sven. Inge återvände 1085 eller 1086 till Svealand och dödade Blot-Sven och blev därefter ensam kung i Sverige till sin död 1110. Han tillsatte flera biskopar, byggde kyrkor och utväxlade brev med påven. Inge grundade Vreta kloster som det första nunneklostret i Sverige c:a 1110, tillsammans med sin hustru Helena, som efter Inges död blev dess första abedissa. Grundplåten till klostret var andelar i ett flertal gårdar runt Vreta såsom Kungsbro, Mjölorp, Lilla Wreta, Brunnby, Håckla och Broby vid södra änden av Tåkern. Det stora gårdsinnehavet i de centrala delarna av Östergötland tyder på ett starkt engagemang i denna bygd. De kan visserligen ha kommit till Inge vid hans giftermål med Helena vilket donationsbrevet tyder på då bägge två står som donatorer. Traditionellt anses Inge vara knuten till Västergötland men varför skulle han i så fall anlägga det första klostret i Sverige i Östergötland? Snarare tyder det på att han har sina rötter i närheten av Vreta. I avskriften av donationsbrevet som gjorts av Rasmus Ludvigsson står även att Kung Inge är begravd i Vreta, så även hans drottning Helena. Då Inge d.y. aldrig var gift med någon Helena måste detta avse Inge d.ä. Det är tämligen rimligt att tänka sig att han vill bli begravd på den plats där han satsat på att bygga upp ett kloster vid denna tidpunkt då många fortfarande var hedningar. Enligt den först på 1400-talet tillkomna Prosaiska krönikan skall Inge ha segrat i fem strider i Skåne och innehaft detta landskap i 3 år men blivit mördad där i sin säng. Denna historia har i lilla rimkrönikan kompletterats med att han begravts i Varnhem. Det som är egendomligt i sammanhanget är att Inge den äldre har betraktats som verksam i Västergötland. Han är också omtalad som begravd på Hångers ödekyrkogård men flyttad före 1234 till Varnhems klosterkyrka och sägs ligga under en sten utan inskription i mittgången i klosterkyrkan.(Sverige och dess regenter) I Varnhems klosterkyrka finns också ett minnesrum över honom med en tumba och en minnestavla som Johan III lät uppföra 1574 under ledning av Rasmus Ludvigsson, med följande inskription: "Konung Inge Stenkilsson (Inge d.ä. ) minnesrum Här ligger begraven Ingo, Svea och Gjöta konung, med thet namnet den tredje. Han älskades storligen af sina undersåtare efter han styrde Sverige medh drängskap och bröt aldrig Sveriges lag, the i varje landskap vedertagne voro, han vandt Skåne med fäm strider under Sverige igen, och hade thet i try åhr, under sin hand. Ena natt varsdt han i sina säng mördad av skåningarna åhr MLXIV (1064), då gingo Wästgjöte til och boro honom hem til Axavald, och sade sig aldrig försvinna den skadan. Han jordades i Warnhem och under sin sten här fridoger hvilar." Inskription på tumban "Här ligger Kung Inge, som aldrig något företog mot landet o styrde riket med myckan trohet, förenade Skåne med fäderneslandet, sedan Danskarna blivit fem gånger besegrade. Han föll i Skåne för mördarhand år 1064. Anm. Tumban är endast ett minnesrum. Graven är belägen i mittgångens västra del." Det verkar som om Rasmus Ludvigsson enbart studerat Lilla Rimkrönikan när han skapat minnesrummet. Dessa uppgifter stämmer dåligt med övriga källtexter. Likaså dödsåret. Man får nästan en känsla av att det inte är samma person som omtalas här. Det kan vara så att det är fråga om en västgötsk kung som man senare har blandat ihop med Inge d.ä. Gamla hedniska sättet att räkna årets början från längsta natten blev nu ändrat till 1 januari enligt det romerska sättet, cirka 1080. Källa: http://www.artursson.se/0002/1535.htm SDHK-nr: 169 Utfärdat: 10800000, Rom Innehåll: Påven Gregorius (VII) brev till kungarna Inge och Halstan rörande deras folks omvändelse. Han har av biskop R(odulvard) blivit informerad om denna och gläder sig mycket däröver och har därför bett Gud att han må låta det gå dem väl både i detta liv och i det nästkommande. Han uppmanar dem också att förakta det timliga och ständigt rikta sin tanke mot det ”som förbliver utan slut”, att leva i endräkt och kärlek med varandra, ära kyrkorna, hysa medlidande med fattiga och nödställda, vörda och lyda präster och biskopar och låta tionde komma präster, kyrkor och fattiga till del. Vidare vill han att de, eftersom de ännu inte har befästs i den kristna tron, ofta till påvestolen skall skicka klerker och andra lämpliga personer för vidare undervisning och upplysning. Var kung 1079-1110 talet. På Hångers öde kyrkogård finns en gravsten som tillskrivs honom. Hans kvarlevor har senare flyttats till Varnhem. Inge avsattes som kung när han vägrade förrätta offer till hednagudarna. Han efterträddes av sin svåger Sven. kallad Blot-Sven. Inge begav sig till det kristna Västergötland men återkom efter 3 år till Uppsala och dödade Blot-Sven och återtog härskarmakten. Västgötalagen prisar honom "han styrde Sverige med mandom och bröt aldrig den lag som var tald och tagen i varje landskap" Inge regerade tillsammans med sin "hovsamme och godlynte" bror Hallsten som dog 1118. Under Inges tid tillsattes flera biskopar, kyrkor byggdes och brev utväxlades med påven.Templet Gamla Uppsala brändes ner och ersattes med en kyrka. Han förde krig med den norska kungen Magnus Barfot med vilken han slöt fred år 1101 i Kunghälla (Kungälv) i närvaro av Erik Ejegod av Danmark. Härmed förmäldes Magnus med Inged dotter Margareta som fick tillnamnet Fredkulla. Inge skildras som lång och ståtlig. Han var med största sannolikhet INTE gift med sin fars halvsyster via Astrid Nialsdotter. | STENKILSSON, Kung Inge "den äldre" (I1895)
|
| 596 | Ingebjørg Einarsdatter Birthdate: uppskattas till mellan 971 och 985 Death: Närstående: Dotter till Einar Eindrideson Tambarskjelve och Bergliot Håkonsdottir Hustru till King Halvdan Sigurdson Moder till Reidar Halvdanssøn | EINARSDATTER, Drottning Ingebjørg (I1813)
|
| 597 | Ingebjørg Haraldsdotter Norska: Ingebjørg Haraldsdotter, Halvdan jarls hustru Also Known As: "Ingeborg", "Ingegerd", "Ingibjörg Haraldsdóttir", "Ingigerður Haraldsdóttir", "Ingigerd Haraldsdotter" Birthdate: cirka 865 Birthplace: Lade, Trondheim, Trondheim, Sør-Trøndelag, Norway Death: 920 (51-59) Norway Begravningsort: Norway Närstående: Dotter till Harald Hårfager Halfdansson och ?? ??, (Ingebjørg's mother) Hustru till Halvdan Jarl Moder till Gunhild (Gunnhildur) Halvdansdatter Halvsyster till Guttorm Haraldsson, Konge i Ranrike; Halvdan «the Black» Haraldsson, King of Trondheimen; Halftan Haraldsson «the White» Kvite; Sigfrod Haraldsson, King of Trondheimen; Aalov Haraldsdatter; Rörek Haraldsson; Sigtrygg (Sigtryggur) Haraldsson; Frode Haraldsson; Torgils Haraldsson; Eirik «Blood-axe» Haraldsson, King in Norway; Bjørn Farmand Haraldson; Olav «Geirstad» Digerbein Haraldsson, king of Vestfold and Vingulmark; Ragnar Haraldsson «Rykkil»; Halvdan Haraldsson «Longlegs» Hålegg; Gudrød Haraldsson «Gleam» Ljome, Konge av Hadeland; Ragnvald Haraldsson «Straightley» Rettilbeine; Prins af Norge, Konge over Hadafylke, Sigurd Rise Haraldsson "Hrise"; Ingegjerd Haraldsdotter; Ring (Hringur) Haraldsson; Dag Haraldsson; Gudrød Haraldsson Skirja, King on Isle of Man och Håkon I Haraldsson «den gode» Adalsteinfostre « mindre Occupation: Princess of Norway, Prinsesse | HARALDSDOTTER, Prinsessa Ingebjørg (I1880)
|
| 598 | Ingeborg Lauritzdatter Blix Birthdate: 1583 Birthplace: Åkereng, Jämtland: Norsk territorium inntil 1645, Sunne, Jemtland, Norge Death: 1648 (65) Rödön, Sverige Närstående: Dotter till Sogneprest Lauritz Mogensson Blix och Gullov Månsdotter Hustru till Anders Henriksson Moder till Ingeborg Andersdatter Blix; Erik Anderssønn Blix; Mogens Anderssønn Blix; Hans Anderssønn Blix och Margaretha Andersdatter Blix Syster till Prost Hans Lauritzen Blix Halvsyster till Peder Jensson [Skanke]; Sigrid Jensdatter Schanke; Karen Jensdatter [Skanke]; Gullov Jensdatter [Skanke]; Faste Jensson (Skanche; Elisabet Jensdatter [Skanke]; Maren Jensdatter [Skanke]; Nils Jensen (Skanke), I Östnor och Bleke; Sogneprest Mogens Lauritzen Lauritsen Blix och Sara Lauritzdotter Blix « mindre | LAURITZDATTER BLIX, Ingeborg (I1947)
|
| 599 | Ingegerd Haraldsdotter (Haraldsdatter), of Norway Norska: Ingegjerd Haraldsdatter, av Norge, Norse, Old: Ingigerðr Haraldsdóttir, of Norway Also Known As: "Ingigerd", "Ingegerd of Norway" Birthdate: 1046 Birthplace: Hordaland, Norway Death: 1120 (74) Närstående: Dotter till Harald III "Hard ruler", king of Norway och Ellisif of Kiev Hustru till Oluf I "Hunger", konge af Danmark och Philip Halstensson, King of Sweden Moder till Ulfhild Olavsdatter Olofsdtr och Magnus of Denmark Syster till Maria Haraldsdotter och Elizabeth Haraldsdotter Halvsyster till Magnus II Haraldsson, King of Norway och Olav Kyrre, Kung av Norge Occupation: Drottning i Sverige 1110-1118 | HARALDSDATTER, Drottning Ingegerd (I1835)
|
| 600 | Ingegerd Haraldsdotter of Norway (Old Norse: Ingigerðr Haraldsdóttir, c. 1046 – c. 1120) was a medieval Scandinavian Queen, Princess of Norway, and the Queen consort first of King Olaf I of Denmark (died 1095) and second of King Philip of Sweden (died 1118). Continue on Wikipedia: English, Norsk bokmål, Dansk, Svenska The years of her birth and death are not confirmed, but she is known to have survived her second spouse. | HARALDSDATTER, Drottning Ingegerd (I1835)
|