| Noteringar |
- Erik I Estridsen, kung av Danmark
Engelska (förvalt): Eric I Estridsen, king of Denmark, Danska: Erik I Estridsøn, konge af Danmark, Italienska: Eric I Estridsen, re di Danimarca
Also Known As: "Ejegod"
Birthdate: cirka 1056
Birthplace: Slangerup, Danmark
Death: 10 Juli 1103 (43-51)
Paphos, Cyprus (På pilgrimsfærd til det hellige land)
Närstående:
Son till Sven Estridsson, kung av Danmark och Rannveig Tordsdatter, d.y.
Make till Bodil Thrugotsdatter, drottning av Danmark
Fader till Harald Kesja Eriksen; Ragnhild Eiriksdatter of Denmark; Benedict Eriksen; Erik II Eriksen Emune; Bodil Eriksdatter, Prinsesse; Knud Eriksøn och daughter of Erik, king of Danes « mindre
Bror till Ingerid Svendsdatter of Denmark, Queen Consort of Norway
Halvbror till Harald III "Hen" King of Denmark; Knud "the Holy" Svendson, King of Danmark; Oluf I "Hunger", konge af Danmark; Ivar Sneis; Ragnhild Svendsdatter; Svend 'Tronkræver' Svendsøn; Thorgils Svendsen; Helene Svendsdatter; Carl Svendsen; Sigurd Svendsen; Sigrid (Symbulla) Svendsdatter Obotritia, Duchess; Ulv Estridsson; Niels, King of Denmark; Benedikt Svendsen; Guttorm Svendsen; Eymund Svendsen; Bjørn Svendsen; Svend "Korsfarer (Crusader)" Svendsen och Knud Magnus Svendsøn af Danmark « mindre
Occupation: king 1095–1103
- About Eric I "the Good", king of Denmark
Erik Ejegod var konge af Danmark fra 1095 - 1103.
Gift med drottning Bodil Thrugotsdatter.
Barn:
Knut Lavard
Harald Kesja
Erik Emune
Benedict
Bodil
Ragnhild
Links:
http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/konger/2_Estridsoenner/Ejegod.htm#Ark1!E5
http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Monarki_og_adel/Konge/Erik_1._Ejegod
http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/
http://www.ne.se/lang/erik-ejegod?i_h_word=erik%201%20ejegod
http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/
http://www.danmarkskonger.dk/konge12.htm
https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod
http://denstoredanske.dk/Danmarks_geografi_og_historie/Danmarks_historie/Danmark_f%C3%B8r_Reformationen/Erik_1._Ejegod
Erik I Ejegod, frillesøn af Svend Estridsøn. Født o. 1056 i Slangerup. Død af feber den 17. juli 1103 i Paphos på Cypern. Begravet dér.
Erik I Ejegods regeringstid: Erik I Ejegod kaldtes hjem fra Sverige efter Oluf Hungers død. I 1098 drog kongen på pilgrimsfærd til Rom (pave Urban II), hvor han ivrede for kong Knuds kanonisering og oprettelse af et nordisk ærkebispesæde i Lund.
Erik Ejegod deltog i 1101 i trekongemødet ved Gotaelven, hvor en række nordiske problemer løstes ved forhandling mellem de tre nordiske konger. I 1103 drog han, som den første danske konge, på pilgrimsfærd til Det hellige Land. Turen gik via Rusland og Byzans. Det var dengang en utrolig lang og farefuld færd at give sig ud på, og både kongen og dronning Bodil omkom på turen, henholdsvis på Cypern og i Palæstina. Kong Erik, der var usædvanlig høj, fik sit tilnavn, fordi han var vennesæl (»ejegod«), som sin far.
Nachkommen Gorms des Alten, König von Dänemark, Sixten Otto Brenner, (Dansk Historisk Håndbogsforlag, København, 1978), Reference: 52.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/de/Eric_I_of_Denmark.JPG/800px-Eric_I_of_Denmark.JPG
Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark was the son of Svend II Estrithson, King of Denmark and Gunhilda Sweynsdottir. He married Bothilde Thorgautsdottir, daughter of Thorgaut Ulvson. He died on 10 July 1103 at Cyprus.
Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark succeeded to the title of King Erik I of Denmark in 1095.
Children of Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark and Bothilde Thorgautsdottir Erik II 'the Memorable' Eriksson, King of Denmark+ d. 18 Sep 1137 Harald Kesia Eriksson, Prince of Denmark d. 1135 Ragnhild Eriksdottir+ Knut Lavard Eriksson, Duke of South Jutland+ b. 1096, d. 1131
Eric was born in the town of Slangerup in North Zealand. During the rule of his half-brother Canute IV of Denmark he was an eager supporter of the king, but he was spared during the rebellion against Canute IV. Eric remained at the royal farm instead of accompanying Canute IV to St Albans priory in Odense where Canute IV was killed. Eric talked his way off the farm and fled to Zealand then fled to Scania which was part of Denmark at the time. Olaf I Hunger was elected King of Denmark, but his reign was short. At last Eric was elected as a king at the several landsting assemblies in 1095. Eric was well liked by the people and the famines that had plagued Denmark during Olaf Hunger's reign ceased. For many it seemed a sign from God that Eric was the right king for Denmark.
Medieval chroniclers, such as Saxo Grammaticus, and myths portrayed Eric a “strapping fellow” appealing to the common people. He could keep his place when four men tried their best to move him. Eric was a good speaker, people went out of their way to hear him. After a ting assembly concluded, he went about the neighborhood greeting men, women and children at their homesteads. He had a reputation as a loud man who liked parties and who led a rather dissipated private life. Though a presumed supporter of a strong centralized royal power, he seems to have behaved like a diplomat avoiding any clash with the magnates. He had a reputation for being ruthless to robbers and pirates.
On a visit to the Pope in Rome he obtained canonization for his late brother, Canute IV, and an archbishopric for Denmark (now Lund in Scania), instead of being under the Archbishop of Hamburg-Bremen. Bishop Asser then became the first Archbishop of Lund.
King Eric announced at the Viborg assembly that he had decided to go on pilgrimage to the Holy Land. The cause, according to Danmarks Riges Krønike, was the murder of four of his own men while drunk at a feast in his own hall. Despite the pleadings of his subjects, he would not be deterred. Eric appointed his son, Harald Kesja, and Bishop Asser as regents.
Eric and Boedil and a large company traveled through Russia to Constantinople where he was a guest of the emperor. While there, he became ill, but took ship for Cyprus anyway. He died at Paphos, Cyprus in July 1103. The queen had him buried there. He was the first king to go on pilgrimage after Jerusalem was conquered during the First Crusade.[5] Queen Boedil also became ill, but made it to Jerusalem where she died. She was buried at the foot of the Mount of Olives in the Valley of Josaphat
Kung i Danmark 1093-1103
Noteringar
Erik I Ejegod, kung i Danmark 1095-1103.
Eriks äldre bror Olof blev kung 1086, efter mordet på deras äldre bror Knud. Rykten spreds att mirakler inträffade vid den döde kungens grav och Erik såg i detta en politisk möjlighet; böndernas uppror under Oluf hade skett mot Guds vilja. Erik stödde den helgonkult som börjat utvecklats kort tid efter Knuds död och olyckarna stärkte det parti som stött Knud och vars ledare nu var Erik. Efter brodern Olof Hungers död 1095 valdes Erik till kung och "snart vek den förhatliga hungersnöden och Guds hämnd bort från folket", som det står i Roskildekrönikan.
Erik fick tillnamnet Ejegod, "den ständigt gode". Men krönikan står i grunden på Olofs sida: "Men om detta överflöd var Eriks förtjänst och hungersnöden Olofs skuld, när nu ingen av dem förtjänade vad som skedde, det ver bara Han, som känner till allt innan det sker, och som ordnar allt, när och hur Han vill". Nödåren var inget som kunde skyllas på Olof, och Erik kunde inte ta åt sig äran av de goda åren, i synnerhet som han "fann på många orimliga och orättfärdiga lagar".
Erik Ejegod fortsatte som kung att verka för Knuds kanonisering. Han reste till och med som pilgrim till Rom och fick i Bari 1098 påven Urban III:s bifall. Han verkade även för att ett ärkestift skulle inrättas i Lund direkt under påvestolen, helt fritt från Hamburg-Bremerstiftets inflytande. När frågan inte löstes snabbt nog påkallade Erik ett nytt möte i Rom. Påven Urban II dog den 29 juli 1099 och efterträddes av Paschalis II (1099-1118).
Den 19 april 1101 lades Knuds kvarlevor i ett helgonskrin som placerades i Sankt Knuds kyrka krypta i Odense som ännu finns kvar. Danmark hade fått ett helgon.
Erik deltog år 1101 tillsammans med kung Inge d. ä. Stenkilsson av Sverige och kung Magnus Barfot av Norge i trekungamötet i Kongahälla (nuvarande Kungälv) för att sluta fred mellan länderna.
Om Eriks egenskaper som regent är inte mycket känt. Han tycks i likhet med Knud den helige ha arbetat för att stärka kungamakten och han gjorde det i samförstånd med kyrkan. Han var gift med en stormannadotter, Bodil, och hennes brorson Asser blev den nye biskopen i Lund. Kyrkan och kungamakten var lierade och gav varandra sitt stöd.
Saxo Grammaticus skildrar Erik som en man, som till kropp och ande var en stor man, men skriver också kritiskt om kungen, som beskylls för att vara konstant otrogen mot sin fagra drottning Bodil, en tapper kvinna som var begåvad med en ängels tålamod.
År 1103 for Erik på pilgrimsfärd till det heliga landet. Eriks förbindelser med påven syftade inte bara till att få Knud helgonförklarad. Han tog en av flera traditioner vägen över Rom, där påven-på gästens begäran-till slut gick med på att låta Danmark få ett eget ärkebiskopsdöme. Ärkesätet kom att ligga i Lund. Detta var en stor händelse, eftersom det under senaste halvseklet förts en bitter kamp om den kyrkliga överhögheten över Nordens länder mellan de tyska prelaterna i ärkebiskopdömet Hamburg-Bremen och England, som hade nära band till Danmark. Från och med nu utgjorde Norden en egen kyrklig enhet utanför Bremens inflytande.
Ärkebiskopdämet Lund omfattade till en början hela Danmark, Norge, Sverige, Island, Rügen (som ännu inte kristnats) samt i praktiken även de öar i Nordatlanten, som var knutna till den norska monarkin. Det är ingen överdrift att påstå att Lund i och med detta blev ett viktigt maktcentrum.
År 1104 blev Asser Nordens förste ärkebiskop. Året dessförrinnan hade Erik och drottning Bodil gett sig iväg på en ny pilgrimsresa. Deras son Harald Kesja hade tillsammans med Asser satts att styra riket. De kungliga resenärerna kom till Konstantinopel och fortsatte sedan till Cypern. Där avled Erik Ejegod 1103. Drottningen forsatte till Jerusalem; traditionen berättar att hon insjuknade och slutade sina dagar på Oljeberget.
Utom äktenskapet hade Erik barnen Erik II (Emune), Benedict och Ragnhild - även Harald Kejsa kan ha varit född utom äktenskapet.
1095-1103 talet
DO NOT MERGE!!! Existing Master Profile for his grandmother, Estrid, is attached to two fathers and I can't fix it! As a result, my blood relationship is broken to his father Svend II Estridsen, King of Denmark, and his 5 sons that were also kings of Denmark. In other words, the Geni display says I'm not related to these six kings, including this one, although I'm shown as related to Estrid and her father, Svend I "Forkbeard. "
In summary, DO NOT MERGE this profile! If things are fixed in the future, I'll delete this profile, and the profiles for the 6 kings descending from Estrid.
https://da.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod
http://familienbach.com/stamtra/person/1/i_I5563/erik-d-1-ejegod
KING OF DENMARK 1095 TO 1103
illegitimate son of Sweyn, Svend II Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark d. 10 July 1103
Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark was the son of Svend II Estrithson, King of Denmark and Gunhilda Sweynsdottir.1,2 He married Bothilde Thorgautsdottir, daughter of Thorgaut Ulvson. He died on 10 July 1103 at Cyprus. He succeeded to the title of King Erik I of Denmark in 1095.2 Children of Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark and Bothilde Thorgautsdottir Erik II 'the Memorable' Eriksson, King of Denmark+1 d. 18 Sep 1137 Harald Kesia Eriksson, Prince of Denmark d. 1135 Ragnhild Eriksdottir+ Knut Lavard Eriksson, Duke of South Jutland+ b. 1096, d. 1131 Citations [S38] John Morby, Dynasties of the World: a chronological and genealogical handbook (Oxford, Oxfordshire, U.K.: Oxford University Press, 1989), page 149. Hereinafter cited as Dynasties of the World. [S16] Jirí Louda and Michael MacLagan, Lines of Succession: Heraldry of the Royal Families of Europe, 2nd edition (London, U.K.: Little, Brown and Company, 1999), table 16. Hereinafter cited as Lines of Succession. http://www.thepeerage.com/p10543.htm#i105429 --- Eric has been known as Erik af Pommern and Erik VII in Danish, as Erik av Pommern and Eirik III in Norwegian, and as Erik av Pommern and Erik XIII in Swedish.
King Erik Ejegod 1056 - 1103 King 1095 - 1103 Erik Ejegod was the one of all the brothers the people liked best. He was tall and strong. He fought the Venders, who in Olav’s time of governing had made the Danish waters insecure. He succeeded in founding an archbishop’s headquarter for The Nordic Countries, independent of Hamburg-Bremen. The archbishop’s headquarter was placed in Lund in 1103.
In 1103 Erik Ejegod left for Jerusalem on pilgrimage. He only reached Cypress, where he died. Queen Bodil continued to Jerusalem and died on The Oil Mountain. Queen Bodil was daughter of the German earl Thrugot.
Erik Ejegod had together with queen Bodil the son Knud Lavard, born 1096, dead 1131 and father to Valdemar den Store (The Great). He was at first brought up by the nobleman Skjalm Hvide, after that he was at Lothar, the later German king.
He was married to Ingeborg, daughter of grand duke Mstislav of Russia. He was killed in Haraldsted Forrest near Ringsted by his cousin Magnus, king Niels’ son, who would prevent Knud Lavard in demanding the Danish crown. In 1169 Knud Lavard was made a saint by Pope Alexander 3rd.
http://www.friesian.com/germania.htm#norse
https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod#/media/File:Erik_1._Ejegods_coin.jpg
http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00079486&tree=LEO
[http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/?no_cache=1&cHash=035b73baca5f29c7cda78ddbc2560d24]
Wikipedia:English Dansk Norsk
King of Denmark: Reign 1095 - 1103
Predecessor: Olaf I Hunger Successor: Niels
Erik "Ejegod" var konge af Danmark i perioden 1095 - 1103
Læs mere på Master Profilen.
Erik I "Ejegod", kung av Danmark
Om Eric I "the Good", king of Denmark (Norsk)
Erik Svendsen, Erik I Eiegod. Konge av Danmark fra 1095 til 1103
ca 1056 Erik ble født i byen Slangerup i nordlige Sjælland.han var frillesøn av Svend Estridsen Han var den fjerde av Svein Estridssons sønner som ble konge i Danmark.
1080 Hans bror Knut utnevnte han til jarl i Sjælland
Han giftet seg med Bodil Thrugotsdatter datter av Thrugot Ulfsen og hans kone Thorgunna Vagnsdatte , de fikk sønnen Knud Lavard,
Han hadde mange friller og fikk sønnene Harald Kesja, Erik Emune og Benedikt og døtrene Bodil? og Ragnhild
1086 Erik og hans kone reiste til Sverige når broren Oluf kom fra fengsel i Flandern og ble valgt til konge i Danmark
1095 Eirik ble valgt til konge etter at broren Oluf Hunger var død
Ifølge Saxo Grammaticus var Kong Erik uvanlig høy og hadde tilsvardene styrke, men bare lystens kraft og raseri ødela denne glansen av kropp og sinn. Middelalderkronikører som Saxo Grammaticus og myter har portrettert Erik Eiegod som en sterk person som ble godt likt av folk flest, en høylytt mann som likte store selskaper, og selv om han var en tilhenger av en sterk kongemakt i samvirke med kirken opptrådte han diplomatisk med bøndene og unngikk konflikter. Tilnavnet Ejegod er antagelig en forvanskning av en eldre form, egod fra norrønt ægóðr, «eviggod» eller «den alltid gode»,
Erik gjorde en stor innsats for å løsrive den danske kirke fra erkebispedømmet Hamburg-Bremen, Han fikk pavens velsignelse og opprettet et selvstendig dansk erkebispesete i Lund, ved samme anledning klarte kong Erik å få broren Knut til å bli helgenkåret som Knut den hellige.
1102 Erik foretok en pilegrimsreise til Jerusalem som straff for å ha drept 4 krigere. Erik og hans kone Bodil reiste med et stort følge over Novgorod i Russland og han besøker keiseren av Det bysantinske riket i Konstantinopel. Han nådde derimot aldri fram til Jerusalem.
Den 10 juli 1103 døde Erik på Pathos, Kypros og ble begravd der.
Hans dronning Bodil som var med på reisen fortsette til Det hellige land hvor hun visstnok dør av sykdom på Oljeberget.
https://no.wikipedia.org/wiki/Erik_Eiegod
http://fmg.ac/Projects/MedLands/DENMARK.htm#ErikIdied1103A
http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/konger/2_Estridsoenner/Ejegod.htm#Ark1!E5
Erik Ejegod var konge af Danmark fra 1095 - 1103.
Gift med drottning Bodil Thrugotsdatter.
Barn:
Knut Lavard
Harald Kesja
Erik Emune
Benedict
Bodil
Ragnhild
Links:
http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/konger/2_Estridsoenner/Ejegod.htm#Ark1!E5
http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Monarki_og_adel/Konge/Erik_1._Ejegod
http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/
http://www.ne.se/lang/erik-ejegod?i_h_word=erik%201%20ejegod
http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/materiale/erik-ejegod-ca-1060-1103/
http://www.danmarkskonger.dk/konge12.htm
https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod
http://denstoredanske.dk/Danmarks_geografi_og_historie/Danmarks_historie/Danmark_f%C3%B8r_Reformationen/Erik_1._Ejegod
Erik I Ejegod, frillesøn af Svend Estridsøn. Født o. 1056 i Slangerup. Død af feber den 17. juli 1103 i Paphos på Cypern. Begravet dér.
Erik I Ejegods regeringstid: Erik I Ejegod kaldtes hjem fra Sverige efter Oluf Hungers død. I 1098 drog kongen på pilgrimsfærd til Rom (pave Urban II), hvor han ivrede for kong Knuds kanonisering og oprettelse af et nordisk ærkebispesæde i Lund.
Erik Ejegod deltog i 1101 i trekongemødet ved Gotaelven, hvor en række nordiske problemer løstes ved forhandling mellem de tre nordiske konger. I 1103 drog han, som den første danske konge, på pilgrimsfærd til Det hellige Land. Turen gik via Rusland og Byzans. Det var dengang en utrolig lang og farefuld færd at give sig ud på, og både kongen og dronning Bodil omkom på turen, henholdsvis på Cypern og i Palæstina. Kong Erik, der var usædvanlig høj, fik sit tilnavn, fordi han var vennesæl (»ejegod«), som sin far.
Nachkommen Gorms des Alten, König von Dänemark, Sixten Otto Brenner, (Dansk Historisk Håndbogsforlag, København, 1978), Reference: 52.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/de/Eric_I_of_Denmark.JPG/800px-Eric_I_of_Denmark.JPG
Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark was the son of Svend II Estrithson, King of Denmark and Gunhilda Sweynsdottir. He married Bothilde Thorgautsdottir, daughter of Thorgaut Ulvson. He died on 10 July 1103 at Cyprus.
Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark succeeded to the title of King Erik I of Denmark in 1095.
Children of Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark and Bothilde Thorgautsdottir Erik II 'the Memorable' Eriksson, King of Denmark+ d. 18 Sep 1137 Harald Kesia Eriksson, Prince of Denmark d. 1135 Ragnhild Eriksdottir+ Knut Lavard Eriksson, Duke of South Jutland+ b. 1096, d. 1131
Eric was born in the town of Slangerup in North Zealand. During the rule of his half-brother Canute IV of Denmark he was an eager supporter of the king, but he was spared during the rebellion against Canute IV. Eric remained at the royal farm instead of accompanying Canute IV to St Albans priory in Odense where Canute IV was killed. Eric talked his way off the farm and fled to Zealand then fled to Scania which was part of Denmark at the time. Olaf I Hunger was elected King of Denmark, but his reign was short. At last Eric was elected as a king at the several landsting assemblies in 1095. Eric was well liked by the people and the famines that had plagued Denmark during Olaf Hunger's reign ceased. For many it seemed a sign from God that Eric was the right king for Denmark.
Medieval chroniclers, such as Saxo Grammaticus, and myths portrayed Eric a “strapping fellow” appealing to the common people. He could keep his place when four men tried their best to move him. Eric was a good speaker, people went out of their way to hear him. After a ting assembly concluded, he went about the neighborhood greeting men, women and children at their homesteads. He had a reputation as a loud man who liked parties and who led a rather dissipated private life. Though a presumed supporter of a strong centralized royal power, he seems to have behaved like a diplomat avoiding any clash with the magnates. He had a reputation for being ruthless to robbers and pirates.
On a visit to the Pope in Rome he obtained canonization for his late brother, Canute IV, and an archbishopric for Denmark (now Lund in Scania), instead of being under the Archbishop of Hamburg-Bremen. Bishop Asser then became the first Archbishop of Lund.
King Eric announced at the Viborg assembly that he had decided to go on pilgrimage to the Holy Land. The cause, according to Danmarks Riges Krønike, was the murder of four of his own men while drunk at a feast in his own hall. Despite the pleadings of his subjects, he would not be deterred. Eric appointed his son, Harald Kesja, and Bishop Asser as regents.
Eric and Boedil and a large company traveled through Russia to Constantinople where he was a guest of the emperor. While there, he became ill, but took ship for Cyprus anyway. He died at Paphos, Cyprus in July 1103. The queen had him buried there. He was the first king to go on pilgrimage after Jerusalem was conquered during the First Crusade.[5] Queen Boedil also became ill, but made it to Jerusalem where she died. She was buried at the foot of the Mount of Olives in the Valley of Josaphat
Kung i Danmark 1093-1103
Noteringar
Erik I Ejegod, kung i Danmark 1095-1103.
Eriks äldre bror Olof blev kung 1086, efter mordet på deras äldre bror Knud. Rykten spreds att mirakler inträffade vid den döde kungens grav och Erik såg i detta en politisk möjlighet; böndernas uppror under Oluf hade skett mot Guds vilja. Erik stödde den helgonkult som börjat utvecklats kort tid efter Knuds död och olyckarna stärkte det parti som stött Knud och vars ledare nu var Erik. Efter brodern Olof Hungers död 1095 valdes Erik till kung och "snart vek den förhatliga hungersnöden och Guds hämnd bort från folket", som det står i Roskildekrönikan.
Erik fick tillnamnet Ejegod, "den ständigt gode". Men krönikan står i grunden på Olofs sida: "Men om detta överflöd var Eriks förtjänst och hungersnöden Olofs skuld, när nu ingen av dem förtjänade vad som skedde, det ver bara Han, som känner till allt innan det sker, och som ordnar allt, när och hur Han vill". Nödåren var inget som kunde skyllas på Olof, och Erik kunde inte ta åt sig äran av de goda åren, i synnerhet som han "fann på många orimliga och orättfärdiga lagar".
Erik Ejegod fortsatte som kung att verka för Knuds kanonisering. Han reste till och med som pilgrim till Rom och fick i Bari 1098 påven Urban III:s bifall. Han verkade även för att ett ärkestift skulle inrättas i Lund direkt under påvestolen, helt fritt från Hamburg-Bremerstiftets inflytande. När frågan inte löstes snabbt nog påkallade Erik ett nytt möte i Rom. Påven Urban II dog den 29 juli 1099 och efterträddes av Paschalis II (1099-1118).
Den 19 april 1101 lades Knuds kvarlevor i ett helgonskrin som placerades i Sankt Knuds kyrka krypta i Odense som ännu finns kvar. Danmark hade fått ett helgon.
Erik deltog år 1101 tillsammans med kung Inge d. ä. Stenkilsson av Sverige och kung Magnus Barfot av Norge i trekungamötet i Kongahälla (nuvarande Kungälv) för att sluta fred mellan länderna.
Om Eriks egenskaper som regent är inte mycket känt. Han tycks i likhet med Knud den helige ha arbetat för att stärka kungamakten och han gjorde det i samförstånd med kyrkan. Han var gift med en stormannadotter, Bodil, och hennes brorson Asser blev den nye biskopen i Lund. Kyrkan och kungamakten var lierade och gav varandra sitt stöd.
Saxo Grammaticus skildrar Erik som en man, som till kropp och ande var en stor man, men skriver också kritiskt om kungen, som beskylls för att vara konstant otrogen mot sin fagra drottning Bodil, en tapper kvinna som var begåvad med en ängels tålamod.
År 1103 for Erik på pilgrimsfärd till det heliga landet. Eriks förbindelser med påven syftade inte bara till att få Knud helgonförklarad. Han tog en av flera traditioner vägen över Rom, där påven-på gästens begäran-till slut gick med på att låta Danmark få ett eget ärkebiskopsdöme. Ärkesätet kom att ligga i Lund. Detta var en stor händelse, eftersom det under senaste halvseklet förts en bitter kamp om den kyrkliga överhögheten över Nordens länder mellan de tyska prelaterna i ärkebiskopdömet Hamburg-Bremen och England, som hade nära band till Danmark. Från och med nu utgjorde Norden en egen kyrklig enhet utanför Bremens inflytande.
Ärkebiskopdämet Lund omfattade till en början hela Danmark, Norge, Sverige, Island, Rügen (som ännu inte kristnats) samt i praktiken även de öar i Nordatlanten, som var knutna till den norska monarkin. Det är ingen överdrift att påstå att Lund i och med detta blev ett viktigt maktcentrum.
År 1104 blev Asser Nordens förste ärkebiskop. Året dessförrinnan hade Erik och drottning Bodil gett sig iväg på en ny pilgrimsresa. Deras son Harald Kesja hade tillsammans med Asser satts att styra riket. De kungliga resenärerna kom till Konstantinopel och fortsatte sedan till Cypern. Där avled Erik Ejegod 1103. Drottningen forsatte till Jerusalem; traditionen berättar att hon insjuknade och slutade sina dagar på Oljeberget.
Utom äktenskapet hade Erik barnen Erik II (Emune), Benedict och Ragnhild - även Harald Kejsa kan ha varit född utom äktenskapet.
1095-1103 talet
DO NOT MERGE!!! Existing Master Profile for his grandmother, Estrid, is attached to two fathers and I can't fix it! As a result, my blood relationship is broken to his father Svend II Estridsen, King of Denmark, and his 5 sons that were also kings of Denmark. In other words, the Geni display says I'm not related to these six kings, including this one, although I'm shown as related to Estrid and her father, Svend I "Forkbeard. "
In summary, DO NOT MERGE this profile! If things are fixed in the future, I'll delete this profile, and the profiles for the 6 kings descending from Estrid.
https://da.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod
http://familienbach.com/stamtra/person/1/i_I5563/erik-d-1-ejegod
KING OF DENMARK 1095 TO 1103
illegitimate son of Sweyn, Svend II Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark d. 10 July 1103
Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark was the son of Svend II Estrithson, King of Denmark and Gunhilda Sweynsdottir.1,2 He married Bothilde Thorgautsdottir, daughter of Thorgaut Ulvson. He died on 10 July 1103 at Cyprus. He succeeded to the title of King Erik I of Denmark in 1095.2 Children of Erik I 'the Evergood' Svendsson, King of Denmark and Bothilde Thorgautsdottir Erik II 'the Memorable' Eriksson, King of Denmark+1 d. 18 Sep 1137 Harald Kesia Eriksson, Prince of Denmark d. 1135 Ragnhild Eriksdottir+ Knut Lavard Eriksson, Duke of South Jutland+ b. 1096, d. 1131 Citations [S38] John Morby, Dynasties of the World: a chronological and genealogical handbook (Oxford, Oxfordshire, U.K.: Oxford University Press, 1989), page 149. Hereinafter cited as Dynasties of the World. [S16] Jirí Louda and Michael MacLagan, Lines of Succession: Heraldry of the Royal Families of Europe, 2nd edition (London, U.K.: Little, Brown and Company, 1999), table 16. Hereinafter cited as Lines of Succession. http://www.thepeerage.com/p10543.htm#i105429 --- Eric has been known as Erik af Pommern and Erik VII in Danish, as Erik av Pommern and Eirik III in Norwegian, and as Erik av Pommern and Erik XIII in Swedish.
King Erik Ejegod 1056 - 1103 King 1095 - 1103 Erik Ejegod was the one of all the brothers the people liked best. He was tall and strong. He fought the Venders, who in Olav’s time of governing had made the Danish waters insecure. He succeeded in founding an archbishop’s headquarter for The Nordic Countries, independent of Hamburg-Bremen. The archbishop’s headquarter was placed in Lund in 1103.
In 1103 Erik Ejegod left for Jerusalem on pilgrimage. He only reached Cypress, where he died. Queen Bodil continued to Jerusalem and died on The Oil Mountain. Queen Bodil was daughter of the German earl Thrugot.
Erik Ejegod had together with queen Bodil the son Knud Lavard, born 1096, dead 1131 and father to Valdemar den Store (The Great). He was at first brought up by the nobleman Skjalm Hvide, after that he was at Lothar, the later German king.
He was married to Ingeborg, daughter of grand duke Mstislav of Russia. He was killed in Haraldsted Forrest near Ringsted by his cousin Magnus, king Niels’ son, who would prevent Knud Lavard in demanding the Danish crown. In 1169 Knud Lavard was made a saint by Pope Alexander 3rd.
http://www.friesian.com/germania.htm#norse
https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Ejegod#/media/File:Erik_1._Ejegods_coin.jpg
|
ca 1056 - 1103 (~ 47 år)
