Noteringar:

Hallvard Ogmundsson
Also Known As: "Halvard Agmundsson"
Birthdate: 1280
Birthplace: Trøndelagen/Jamtland, Norge
Death: 1347 (67)
Østnår, Hackås, Jämtland, Norge
Begravningsort: Hackås, Jämtland, Norway
Närstående:
Son till Ogmund Haraldsson Bolt och Borghild Haakonsdotter Bolt
Make till N.N. Ogmundsson och Ingrid Jonsson Smør
Bror till Rolv Ogmundson Borghildson; Haakon Ogmundson Bolt; NN Ogmundsdatter, til Sigerstad och NN Ogmundsdatter av Flesberg
Halvbror till F20 Alvsson av Tornberg
Occupation: Lagman i Jämtland, Lagman, Lagmann, væpner og jordeier i Jemtland, Lagmann i Jämtland 1336-1347 Væbner og Jordejer, Væpner og jordeier, Squire and landowner in Jemtland; Appeals Board in Jamtland 1336 - 1347



About Hallvard Ogmundsson
http://www.nzolivers.com/lineage.html

Linage to King Malcolm of Scotland showing that Hallvard Ogmundsson is the father of Kristina Halvardsdotter

NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!

Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.

(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.

I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.

(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.

(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)

Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.
Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:

Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.

Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)

Familj med: ?

Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)

Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).

Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)

1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)

Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)

Källor

1) Beräkning
Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.

Karta över Hackås socken.

© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com

http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland
Känd 1303-1347.
NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.

(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.

I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.

(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.

(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund) -------------------- Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.

Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:

Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.

Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)

Familj med: ?

Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)

Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).

Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)

1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)

Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)

Källor

1) Beräkning Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.

Karta över Hackås socken.

© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com

http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland Känd 1303-1347.

https://hernelind.wordpress.com/skanke-atten/

Nikulas var son till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Halstein Thorleifsson, 1272-1345, och Nikulas hustru Kristina var dotter till lagmannen över Jämtland Halvard Ogmundsson.

SDHK-nr: 5379

Utfärdat: 13470112, Oslo Innehåll: Biskop Salomon i Oslo, Ivar Ogmundsson, Arne Aslaksson, kansler, Ogmund Finnsson, Ulv Saksesson, Ole Helgesson, Bjarne Erlingsson, Eiliv Amundsson, Tord Eiriksson, Nikolas Paus, lagman i Oslo, Hallvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, dömer mellan kung Magnus av Norge, Sverige och Skåne och Jon och Sigurd Havtorsson angående Borgssysla.

Utfärdarna beseglar.

Om Hallvard Ogmundsson (Norsk)
Lagmannen Halvard 0gmundsson, vepner og jordeier i Jämtland

1303 En Halvard er nevnt som lagmann i Jämtland
1339 Første gang Alltinget på Frösöen blir nevnt er 17 oktober 1339 da lagmannen i Jämtland, Halvard Ogmundson, rapporter til kong Magnus Eriksson, konge av Norge og Sverige - om et drap begått i Valla på Frösöen
1345 Andre gang var 18. mars 1345 da lagmannen Lavrans Gunnesson dømmer for et mord en Nils Hallstensson, her i tinghuset firir berghi,
1349 19. mars på tinget i Frösön, Halvard Ogmundsson var en av dem som satt på tinget. Han hadde beholdt sin lagmannstittel, men den nåværende lagmannen ble kalla Jörund Haversin. (JHH: I: 237, Ahnlund)
For at det skulle være noen form for rettssikkerhet i landet, var det etablert et embete som skulle holde oversikt over visse lovbestemmelser eller lover. Dette embete hadde lagmannen, helt siden hednings til var han den fremste embetsmannen i landet. Før lovene ble nedskrevet, som først skjedde på begynnelsen av 1300-tallet, måtte han kunne lovene utenat. Lagmannen ble opprinnelig valgt av bøndene for å lede det store tinget på Frösön. De behandlet ikke bare juridiske saker, men også sivile, og en gang rundt 1050 ble det bestemt at Jämtland skulle kristnes. Lagmannen hadde ikke rette til å dømme, han skulle bare forsvare og lese loven og svare på spørsmål i rettssaker. Senere ble lagmannen oppnevnt av kongen og hans oppgave var begrenset til å lede retten, som nå bare handlet om rettssaker. (HGH, Engl

-----------------------------

NB Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder..

NB! Hans kone er også ukjent

Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.

(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.

I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.

(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.

(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)

Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.
Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:

Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.

Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)

Familj med: ?

Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)

Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).

Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)

1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)

Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)

Källor

1) Beräkning
Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.

Karta över Hackås socken.

© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com

http://www.outport.se/mill/indiI20.html
Lagman i Jamtland
Känd 1303-1347.
NB! Svært usikre foreldre, kom gjerne med kilder.. NB! Hans kone er også ukjent!
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.

(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)

Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.

I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.

(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.

(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund) -------------------- Ingen dokumentert koblng til Smør-slekten.

Kopi fra http://www.espell.se/saga/p33f04e0e.html:

Halvard Ogmundsson Lagman 1336-1349, väpnare och jordägare i Jämtland.

Född: 1280 Norge 1) Död: 1350 Hackås, Östnår, Z 1)

Familj med: ?

Barn: 1. Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)

Noteringar Utfärdat datum: 27 okt 1339. Utfärdat av: Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy. Halvard Ogmundsson, lagman i Jämtland, Lars Djäken, Kettil i Berga, Håkan i Öy, meddelar till kung Magnus om den rannsakning de på kungens befallning anställt rörande ett av Torkil på Olof Pæ begånget mord, samt den dom de fällt. De undrar hur med det s.k. fredköp skall förhållas, eftersom mördaren inte erhållit fred och ingen vet om han är levande eller död. (JHD:38).

Enligt Munchs åsikt (sid 378 f.) var även lagmannen Halvard Ogmundsson nämnd 1336 och 1339 norrman, eftersom han 1347-01-12 visar sig ha deltagit i en dom i Oslo; jämför JHD 61. Han uppträder emellertid i Jämtland 1349-03-18; JHD 76. Den år 1303 omnämnde Halvard lagman, JHD 8, måste ha tillhört en äldre generation. (JHH:I:213, Ahnlund)

1349-03-19 på Frösön var Halvard Ogmundsson en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. (JHH:I:237, Ahnlund)

Första gången som alltinget på Frösön nämns är 1339-10-27 då lagmannen i Jämtland, Halvard, rapporterar till kung Magnus Eriksson, kung över både Norge och Sverige - om ett mord begånget i Valla på Frösön. Andra gången är den 18 mars 1345 då lagmannen Lavrans Gunnesson dömer för mord en Nils Hallstensson, här i tingshuset firir berghi. Tredje gången är den 15 mars 1346 då sysslomannen Niklas Petersson och lagmannen Lavrans sammanträtt med allmogen med anledning av en tvist mellan två byar i Brunflo socken. Det har skett i tingshuset firir berghi i Frösö. (Jämtarnas historia till 1319:110, Ekerwald)

För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (HGH, Englund)

Källor

1) Beräkning Allmogens sigill i Jämtland från 1200-talet har en okrönt sköld med det norska lejonet. På vardera sidan finns jägare, som med pilbågar siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatten till norska kronan. Sigillet användes mellan 1274 och 1570, då den danske kungen Fredrik II fråntog jämtarna sigillet efter den svenska ockupationen av Jämtland.

Karta över Hackås socken.

© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9lDlZQk-b44J:www.espell.se/saga/p33f04e0e.html+halvard+ogmundsson&cd=2&hl=en&ct=clnk&source=www.google.com ------------------ http://www.outport.se/mill/indiI20.html -------------------- Lagman i Jamtland -------------------- Känd 1303-1347.

https://hernelind.wordpress.com/skanke-atten/
Nikulas var son till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Halstein Thorleifsson, 1272-1345, och Nikulas hustru Kristina var dotter till lagmannen över Jämtland Halvard Ogmundsson.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Väpnarhustru och jordägare på Frösön och i Hackås, Jämtland.




Kristina Halvardsdotter Smör
Väpnarhustru och jordägare på Frösön och i Hackås, Jämtland..

Far: Halvard Ogmunsson Smör (1280 - 1350?)
Mor: N.N Ölvesdotter
Född: beräknat 1305 Östnår, Hackås, Jämtland Enligt Espell född ca 1305 i Norge
Död: Mjälle, Frösön, Jämtland
Barn med Riddare Nickolaus (Nils) Hallstensson Skancke (1300 - 1355)
Barn:
Peder Nilsson Skancke (1325 - 1420?)
Noteringar
Espell:

Kristina Halvardsdotter

Väpnarhustru och jordägare på Frösön och i Hackås, Jämtland.
Far:

Halvard Ogmundsson (1280 - 1350)
Född:

1305 Norge 1)
Död:

1360 Hackås, Våle, Z 1)
Bar
Familj med: Nils Hallstensson (1300 - 1354)

Vigsel:

1325 1)
Barn:
1. ? Per Nilsson (1325 - 1375)
2. Olov Gravlax Nilsson i Österåsen, Fors, Z, fick till kronan år 1346 avstå andelar i laxfisket i Indalsälven för brott, som han och hans fader hade begått. Lax var en eftersökt vara, och den ymniga laxfångsten lockade folk vid omkring att köpa in sig i älven; rätten till deltagande blev föremål för ett slags aktieteckning. 1347 sålde nämnde Olav Gravlax och hans fader vad de hade kvar i Remmeforsen (Döda fallet) till fogden Nils Petersson, (JHH:I:228). 1348 gav Olav samma fogde sin lott i fisket i Strugh och fick i gengäld dennes lott i Skedforsen, båda i Indalsälven, (JHD 70). (Olof Skanke Nilsson (1330 - 1380), som bodde i Bergen, Norge, kan knappast vara en son till Nils Hallstensson, enligt norska forskare).
3. ? Markus Nilsson (1330 - 1396), bonde i Solkasta, Hackås.
4. ? Ture Nilsson (1340 - 1417), ? sven hos Erland Fardjäknsson i Thötöy, Norge.

Kristina måste ha varit av rik och förnäm släkt från Jämtland, sannolikt dotter till lagmannen Halvard Ogmundsson. Hon levde grovt beräknat mellan 1305 och 1360. Hon ägde halva Yttergården (Firir Berghi=Förberg, vid Öneberget) på Frösön, men tvingades, på grund av maken Nils dråp, att år 1345 inköpa andra halvan av hirdmannen Olav i Västanåker på Frösön, och leverera Yttergården i sin helhet till kronan. Nämnde Olav Håkansson i Västanåker var hirdman, d.v.s kungens (Magnus Eriksson) troman. Olav hade eget sigill och tillhörde ett slags lantadel, och han hade säkerligen jämte Kristina denna jord i arv, och kanske de var släkt med varandra på något sätt. Nämnde Olavs sigill är också identiskt lika med det som sysslomannen och fogden Nils Petersson Djäkn använde på Frösön år 1345, när han verkställde domen över Kristinas make Nils Hallstensson. Det måste ju innebära att dom också var släkt på något sätt.
Vi möter Nils och Kristina nästa gång år 1348, då de klagar över att Jon Parter i Fäste tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar (i Hackås), samt lagt en boskapstig över hennes mark och slagit tre av hennes myrängar sju år i rad. Jon som var död år 1348 hade enligt vittne erkänt på sin sotesäng dessa övergrepp och sagt sig att när väl han kom till hälsa igen fara hem till maken Nils och förlikas med honom. När saken kom upp på hösten 1348 var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. (JHH:I:222-225, Ahnlund)

Kristina gift 1325. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Nils HALLSTENSSON SKANCKE. Nils (son till Hallstein TORLEIFSSON och Sigrid Håkonsdotter BOLT) föddes 1300 i Steinkjer, Tröndelag, Norge; dog 1354 i Våle, Hackås, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Allmänt:: Underfogd i Jämtland, Underfogde, Underfogde på Frösön, Riksråd, Sysselmann i Tunsberg, sidan Alstadhaug i Hålogaland og til sist i Ryfylke

Noteringar:

Peder var Jordägare i Våle eller Hov, Hackås.

Peder Nilsson kan av åldersskäl inte vara identisk med den Peder Nilsson, som år 1410 var känd som välboren man, och som var fogden Jösse Finnssons underfogde i Jämtland.
Det fanns flera Peder Nilsson enligt Ahnlund (JHH:I:282).

Peder var son till Nils Hallstensson.
Sonen Karl Pedersson, 1360-1430, övertog år 1394 gården Solkastad (Solstad), numera okänd plats i Hackås, av Markus Nilsson och dennes hustru, (JHD:I:126), och denne Markus var möjligen en son till Nils Hallstensson. Utgår man från att det låg lägligt till för Karl Pedersson kan Solkasta identifieras med Solstad, ödesböle beläget mellan Hov och Fäste. (Suppl. JHD:111, Holm).

Barn efter Peder Nilsson var: Johan Persson i Sanne f 1344 och död 1411, Önd Persson f 1360 och Karl Persson f 1360 och gift med Radgerd Ketilsdotter.
Historikern Barney Young på Isle of Man antar att Peder Nilsson kan vara en son till Nils Hallsteinsson (Fra Skanke-slektens historia, Isle of Man 1985).

Familj/Make/Maka: Elin RANEDOTTER. Elin (dotter till Rane EYVINDSSON och Åse SALOMONSDOTTER) föddes i Tönsberg, Norge; dog 1430 i Hov, Hackås, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Peder gift Kristina HALVARSDATTER 1325. Kristina föddes 1305 i Norge; dog 1360 i Hackås, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Allmänt:: Hov, Hackås, Jämtland, Sverige; Väpnare och ägare av Solstad, Hov, Hackås.

Noteringar:

Carl Pedersen (Karl Persson eller Pettersson) från Hof anses vara den tidigaste verifierade förfadern till den adliga familjen Skanke (Schanke, Schancke, Schanche, etc) och dess Hackås-linje, baserat på tolkningar av samtida litteratur.

Han levde cirka 1360-143012.
Hans son Ørjan Karlsson Skanke var en riddare och kapten på 1450-talet i Jämtland-Härjedalen, som var en norsk provins sedan 1178 och erövrad av Sverige 1645.

Familjen har grenar i Norge, Sverige och Danmark.
En gren av familjen adlades i Sverige på 1600-talet som Skunck, men den grenen är utdöd.

Tidigare rötter är omtvistade, liksom ursprunget till den adliga familjen Blix, som är ingift i Skanke-familjen i flera grenar.

En teori med mindre säkerhet, föreslagen särskilt av genealogen George Vaughan Chichester Young 1986, är att Skancke-familjen härstammar från de sista kungarna på Isle of Man och från Karl den store

Karl Persson är känd 1394, då han övertog gården Solkastad (Solstad) i Hackås, Jämtland, av sin ? farbror Markus Nilsson och dennes hustru. Upptog med fogden och lagmannen vittnesbörd om skatt till kungen 1405. Karl står som första namn i det skuldebrev från 1410, där 116 jämtar erkänner en landskapets skuld till Uppsala domkyrka och drottning Margareta på 600 svenska mark. Karls är nämnd sista gången år 1428. Hela tiden var han synbarligen bosatt i Hackås, en förmögen och ansedd man, ehur han aldrig kallas välbördig. Hans härkomst framkommer ingenstädes. Om Rådgerd Kettilsdotter, som överlevde honom, och kanske inte heller var hans första hustru, är ur samma synpunkt lika litet att omtala. Samtliga Karls söner är nämnda i ett nytt fullständigt skifte år 1488. Karls gravhäll var en tid brosten framför trappan till Hackås kyrkas vapenhus, men förvaras numera stående i en ram bakom altartavlan i Hackås kyrka. Gamle Karl på Hov var gift med Radgerd Kettilsdotter, som levde ännu 1438, då hon kungjorde jämte sina söner, att hon med sina söners och mågars samtycke sålt Hegled i Sunne till kyrkoherden Ylian (Örjan). (JHH:1:280, 294-299, 301-302) och (Skanke ätten, Robelin).

Ref: https://havsnas.se/anor/pc2d9f747.html

Karl gift Redgerd KETTILSDOTTER 1400 i Norge. Redgerd föddes 1380 i Hegled, Sunne, Värmland, Sverige; dog 1445 i Hov, Hackås, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Karl Pedersson är känd 1394, då han övertog gården Solkastad (Solstad) i Hackås, Jämtland, av sin farbror
Markus Nilsson och dennes hustru.

Han upptog med fogden och lagmannen vittnesbörd om skatt till kungen 1405.

Karl står som första namn i det skuldebrev från 1410, där 116 jämtar erkänner en landskapets skuld till Uppsala domkyrka och drottning Margareta på 600 svenska mark.

Karl är nämnd sista gången år 1428. Hela tiden var han synbarligen bosatt i Hackås, en förmögen och ansedd man, ehur han aldrig kallas välbördig. Hans härkomst framkommer ingenstädes.
Om Rådgerd Kettilsdotter, som överlevde honom, och kanske inte heller var hans första hustru, är ur samma synpunkt lika litet att omtala.
Samtliga Karls söner är nämnda i ett nytt fullständigt skifte år 1488.

Gamle Karl på Hov var gift med Radgerd Kettilsdotter, som levde ännu 1438, då hon kungjorde jämte sina söner, att hon med sina söners och mågars samtycke sålt Hegled i Sunne till kyrkoherden Ylian (Örjan). (JHH:1:280, 294-299, 301-302) och (Skanke ätten, Robelin).

1423 är Karl Pedersson tillsammans med sin brorson, fogden Sten Öndsson, med om att köpa Sigurds i Viken, Hammerdal, andelar i Rångnors fiske och älggravar på Björnkälen i Hammerdal, (Hammerdalskrönikan 1976).

Det har gjorts försök av bland andra genealogen Barney Young att härleda ätten Skancke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den Store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Isle of Mans vapen med en triskelion och Skanckes vapensköld med ett ben.

En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skanckes vapen, (https://sv.wikipedia.org/wiki/Skancke).

Karl gift Rådgerd KETTILSDOTTER 1400. Rådgerd föddes 1380 i Sunne, Hegled; dog 1445 i Hackås Hov, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]