Andra Händelser:

• Bott i: 1250, Norge

Noteringar:

Harold var Kung på Isle of Man, England 1249-1250.

In the year 1249, Reginald (II) began to reign on the 6th of May, and on the 30th of the same month, he was slain by the knight Ivar and his accomplices, in a meadow near the church of the Holy Trinity at Rushen. He was buried in the church of St. Mary of Rushen. After his death Harold, son of Godred Don, began to reign in Man. (Chronicle of Man and the Sudreys)

1249, Harold, the son of Godred Don, usurping the name and dignity of king in Man, drove out nearly all the chiefs of Harold, Olave's son, and in their stead made the fugitives who had joined him chiefs and nobles. (Chronicle of Man and the Sudreys, notes 46)

In 1250, when Harold was summoned to Norway, he acted still in the capacity of trustee or vicegerent, with which he had been invested by King Hácon, in bringing the third son of King Olaf to Man, supported by a Norwegian force. He wounded, however, the sensibility of the Manx in making use of his royal title, and the Chronicle relates how the enterprise failed. After that time it seems that Eogan resigned the title as well as his allegiance to Norway; because, in a letter still preserved, issued by him in the year 1251, he styles himself only 'Eogan, knight, son of Duncan of Argyle'; and in 1263 he appears as the subject and decided partizan of Alexander III. We learn, however, from the Saga, that not till then did he resign his fiefs. (Chronicle of Man and the Sudreys, notes 46)

There seems to have been a conspiration between Harold the son of Godred and Sir Ivar, because, in a letter issued by King Henry of England on the 21st of April 1256, an order is given to all authorities not to receive Harold or Ivar, who had shame-fully murdered King Reginald, nor their accomplices of this Sir Ivar, however, nothing more is known, maybe he belonged to the royal family of the Isles. (Chronicle of Man and the Sudreys, notes 45)

In the year 1275, on the 7th day of the month of October, a fleet of the Lord Alexander King of Scotland, put into Ronaldsway, and on the following day, before sunrise, a battle was fought between the Manxmen and the Scots, in which the Scots prevailing slew 537 Manxmen. (Chronicle of Man and the Sudreys)

---

Källa:
- Skanke-slektens historie, G.V.C. Young
- Chronicle of Man and the Sudreys, P. A. Munch

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Bott i: 1280, Norge

Noteringar:

Torleif var son till kung Harold II, som var kung på Isle of Man 1249-1250.
Torleif var också gift med Maud/Magnhild, som var dotter till Olof II den Svarte, som var kung på Isle of Man 1226-1237.
Mauds halvbroder Magnus blev 1252-1265 den siste norske kungen på Isle of Man.

I stilleståndstraktaten från år 1295 på Hindsgavl slott vid Lilla Bält mellan kung Erik Menved (1274-1319) av Danmark och Erik Magnusson (1268-1299) av Norge från 1295 är det nämnt en Torlack Skenck mellan garanterna (som nr 17 av 23) på norsk sida, som kan vara ett fel för Torleif Skanke. Han kan därmed duga bra som far till Hallstein Torleifsson (?) Flera av de norska garanterna har varit svåra att identifiera. (Regesta Norvegica II, nr 790)

För att värja Söderöarna (Hebriderna) mot den skotske kungens attacker drog den norske kungen Håkon den Äldre, (1204-1263), år 1263 västerut med en flotta. Han led dock ett nederlag vid Largs (väster om Glasgow, Skottland), och Håkon dog i Kirkwall på Orkneyöarna på väg hem. Sonen, den redan krönte Magnus VI Lagaböter, (1238-1280), satt då hemma i Norge. Varken han eller hans rådkrets ville fortsätta krigföringen mot skottarna om makten över Isle of Man. Att försöka besegra skottarna med vapenmakt ansågs inte möjligt, varför man ville åstadkomma ett avtal med skottarna. Befolkningen på Isle of Man var inte villig att ge någon militär hjälp och dessutom pressade den engelska kungen på om en fred mellan Norge och Skottland.

Förhandlingarna resulterade i ett avtal år 1266 i Perth (ligger vid en vik ovanför Edinburgh, Skottland).
Den norske kungen, Magnus VI, avstod då från Isle of Man och Söderöarna till den skotske kungen mot att denne erkände norrmännens herradöme över Orkneyöarna och Hjaltland (Shetland). Skottarna betalade dessutom en engångsavgift på 4000 mark sterling och lovade dessutom årliga avgifter om 100 mark. I samband med denna fred, ordnade man sannolikt sysselsättning i Norge för de överblivna tronkandidaterna på Isle of Man.

De politiska banden kom senare att stärkas genom att den norske tronföljaren Erik II "Prästhatare" Magnusson år 1280 blev gift med den skotska prinsessan Margreta.

Deras 6-åriga dotter Margreta blev erkänd som skotsk drottning då den skotska tronen blev ledig 1291.

Samtidigt blev det avtalat om giftermål mellan den norska prinsessan och den engelska tronarvingen Edvard II. Detta avtal kunde dock inte realiseras, då den norska prinsessan avled 1290 under överfarten till Skottland; hon kallades Oueen Margaret the Maid of Norway, skotsk regent 1286-1290.

1275 slog skotske kungen Alexander III ner ett uppror på Isle of Man och 575 av den manliga befolkningen på Isle of Man stupade. En tid efter nederlaget emigrerade Torleifs son Hallsten till Norge och hans moder Maud säges ha följt efter 1292. Då är sannolikt Torleif redan död; okontrollerade uppgifter säger att han var död i Skottland 1290.

Tiden fram till 1333 blev en orolig tid för befolkningen på Isle of Man, eftersom England och Skottland ideligen kämpade om herraväldet över öarna.
Torleif och Magnhild hade också sönerna Tore, Lodin, Kolbjörn och Botolf, vilka jag dock inte i övrigt hittat några uppgifter om. (Chronicle of Man and the Sudreys) och (Fra Skanke-slektens historie, G.V.C. Young, 1986) och (När hände vad i Nordens historia, Rosborn, Schimanski).

---

Källa:
-Björn Espell Frösön
-Skanke-slektens historie, G.V.C. Young
 

Torleif gift Magnhild OF ISLE OF MAN 1265 i Isle of Man, England. Magnhild (dotter till Olof "the Black" Gudrödsson OF ISLE OF MAN och Christina ROSS) föddes 1230 i Isle of Man, England; dog 1295 i Trondhjem, Sør-Trøndelag, Norge. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Bott i: 1276, Norge

Noteringar:

Riddare, riksråd i Norge 1303-1324, syssloman i Jämtland 1326-1333.

Hallstens Torleifsson var troligen född på Isle of Man, där såväl Hallsten som hans far sannolikt hade blivit kungar om inte norske kungen Magnus Lagaböte vid freden i Perth (vid en vik ovanför Edinburgh, Skottland), år 1266 hade tvingats avstå öarna Isle of Man och Hebriderna till den skotske kungen Alexander III.
Att komma under skotskt styre var inte populärt bland befolkningen på öarna och resulterade i ett uppror år 1275, som dock slutade med förlust för upprorsmakarna.
En tid efter nederlaget emigrerade Hallsten och sannolikt också hans moder till Norge medan fadern uppges ha dött i Skottland.

Hallsten var gift efter 1354 med Sigrid Håkonsdotter, som var dotter till norska riksrådet och sysslomannen i Ringerike, Herr Håkon Ogmundsson Bolt, men hon kan inte vara moder till sonen Nils Hallstensson. Sigrid var gift första gången med Ogmund (Hirdt Jore) Guttormsson, 1280-1355, riddare och hirdstjore, nämnd 1339-1354 i Norge, och de hade en son Olaf, som levde cirka 1320-1364. (Norsk Släkthistorisk Tidskrift VII, 1940, Henning Sollied och Norsk slektshistorisk tidsskrift, XXXI, 1987).

Inget är känt om Hallsten förrän han år 1303 i Nidaros (Trondheim) nämns som kongsmann under kung Håkon VI (Magnus Lagabötes son).
Hallsten är känd i två diplom år 1303: Det ena då han tillsammans med riddaren Audun Vigleiksson kungör för Verdalsborna, i kung Håkon VI:s namn, en dom och det andra där han med riksråden baron Bjarne Erlingsson till Bjarköy, baron Erling Amundsson och baron Snare Aslaksson har uppdraget att fullfölja domen.

Han var riddare och norskt riksråd 1303-1324. Som sitt sigill använde han då Isle of Mans kungliga sigill, det sigill som hade använts av kungarna på Isle of Man sedan mitten av 1200-talet och som än i dag är öns officiella statsvapen. Det har endast återfunnits hos Hallsten och hans son Nils Hallstensson om än i spegelvänd form för Nils. Noterbart är att den norske kungen Magnus Barfot, 1073-1103, använde samma vapen (de tre benen).

Hallsten var mellan 1326 och 1333 syssloman i Jämtland. I juli 1326 gav kung Magnus VII Eriksson av Norge-Sverige, Hallstein och lagman Arne i uppdrag att undersöka klagomål framställda av ärkebiskop Olav i Uppsala. Olav hade jurisdikation över Jämtland trots att Jämtland på den tiden var en del av Norge.

Hallstens uppgifter som syssloman var grundat på att den norske kungen behövde en representant i Jämtland för att styra denna del av Norge. Som regel bodde sysslomannen (fogden) på kungsgården på Frösön. Han uppträdde med mycken ståt. På sina resor åtföljdes han av ett stort följe för vilket bönderna fick hålla både skjuts och traktering. Fogden hade stor makt och myndighet, han tog upp skatt och förvaltade de kungliga egendomarna samt svarade för ordning och säkerhet i landet, ledde förhandlingarna på tinget och kungjorde dess beslut. Han ombesörjde utskrivning av krigsfolk och höll mönstring vid vapentingen. Inte sällan frestades han att missbruka sin ställning för egen fördel. Då han hade både skatteindrivning och rättsväsenet i sin hand, låg det nära till hands att utdöma högre böter, som han sedan stoppade i sin egen ficka. När fogden hade landskapet i förläning var faran för godtycke ännu större.

Hallsten var riddare och det var de främsta bland de adliga krigarna, som dubbades av kungen. Riddarna betjänades av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ära framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första hand kom detta att gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger och romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skick fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett föredöme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten om sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivitet i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken.

Hallsten syns ha haft sitt säte på det gamla hövdingabostället Egge vid Steinkjer i Tröndelag och var död cirka år 1345.

Att notera
Hallsten betraktas som upphovet till Skanke-ätten i Jämtland och övriga Norden. Skanke-ättens ursprung från Isle of Man diskuteras fortfarande livligt och källorna är bristfälliga. Som ett ytterligare belägg för att ätten kommer från Isle of Man är att Hallstens moder Magnhild (Maud) år 1292 flyttade de flesta av de gamla laghandlingarna från Isle of Man till Trondheim i Norge, där de dock senare förstördes vid en brand.
(1. The three legs go to Scandinavia, och Fra Skanke-slektens historie, Isle of Man 1986, Barney Young, Isle of Man. 2. Det norske folks historie, P. A. Munch. 3. Jämten 1969, C.R. Carlsson. 4. JHH:I, Ahnlund. 5. Skanke-ätten. 6. Herje Skuncke, 1978.)

Professor Ahnlund skriver att han med stöd av kronologien inte anser uteslutet att riddaren Hallsten Torleifsson, (1272-1345), som var i full verksamhet vid 1300-talets ingång, kan ha varit systerson till Magnus Håkonsson Lagaböter (1238-1280), som var son till Håkan IV den Äldre (1204-1263). Man erinrar sig Magnus Erikssons förmyndarregerings aktningsfulla sätt att titulera honom å kungens vägnar. Ahnlund fortsätter med upplysningen att Hallsten Torleifssons och dennes sons egendomliga vapen på ett överraskande sätt verkar överenstämma med kungariket Isle of Mans vapen. Och vidare, att en dotter till kung Håkan IV i Norge före äktenskapet, Cecilia Håkonsdotter (1223-1248), år 1246 förmäldes med kung Harald Olovsson av Isle of Man, och att hon omkom jämte honom under en segling på havet. Ahnlund åberopar också att de för Sverige unika målningarna i Hackås kyrkas absid talar för att Skånkeätten har norskt ursprung. (JHH:I:606, Ahnlund)

Egge ligger högt på en kulle i den nordliga delen av Steinkjer och var hövdingesäte i Tröndelag för bland annat Olve och Kalv Arneson. Där finns i dag för visning fylkesmannagården och Egge museum. (Eget besök).

Hallstein gift Sigrid Håkonsdotter BOLT 1299 i Egge, Steinkjer, Danmark. Sigrid (dotter till Håkon Ogmundsson BOLT och Elin LAURITSDATTER) föddes 1281 i Ringerike, Buskerud, Norge; dog 1363 i Steinkjer, Tröndelag, Norge. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Allmänt:: Väpnare och storman i Mjälle, Frösön och i Hackås, Jämtland.

Familj/Make/Maka: Kristina HALVARDSDATTER SMØR. Kristina (dotter till Hallvard OGMUNDSSON) föddes 1305 i Norge; dog 1360 i Våle, Hackås, Jämtland, Sverige. [Familjeöversikt] [Familjediagram]