Vikingatida skor (eller snarare från bronsåldern)

Som tidigare arkeologi freak på 90-talet (har mer distans nu än när jag pluggade arkeologi eller läste upp mina betyg för att kunna läsa arkeologi) och nutida minimalist löpare har jag medans jag springer förstått bronsålderns fetish för vader på ett nyt sätt. Vader? Ja enligt min teori är det mer än en slump att hällristningarnas individer ser ut att vara skuggor av människor i släpljus i solnedgång. Pröva själv och ställ dig på en klipphäll insolnedgång med fötterna lite framför varandra ungefär som i en karate grundställning. Bronsålderns klädsel (de fynd som finns) lämnar vaderna bara, och även om vi betraktar dem som jordbrukare var de knappast soffliggare som vi. De transporterade sig garanterat miltals på daglig basis, iallafall individer som hade den rollen av olika anledningar. Jägare fortsatte jaga djur över branter och handelsvägarna trafikerades garanterat inte bara med häst och vagn. Eftersom jag nu i ett år gett mig fan på att börja löpträna och att det ska göras i de hårdaste elakaste skorna som existerar (eller så kan det vara eftersom det blir för tråkigt) springer jag inVibrams mest minimala sko ”KSO”. I flera månader sprang jag så att säga platt på fotvalvet, men jag lyckades springa 21 km utan att öppna blödande sår uppstod på vaderna. För så känns det att ”fuska” med Vibrams. Jag sprang så en tid till innan jag lite av en slump kollade klipp på Youtube och såg Kenyanska maratonvinnare löpa. Jag förstod då att jag måste pröva springa som dem även om det skulle bli kanske bara 5 kilometer. Aha upplevelsen kan jag inte riktigt sätta ord på men jag kände mig som en gazell. Vadens lite längre lyft uppåt mot rumpan gjorde att benen fungerade som motvikter till benet som för tillfället var i marken. Jag kände hur jag gjorde något jag verkligen inte hade muskulatur för men sprang en slags light version av en kenyansk marathonlöpares stil. Jag kan fortfarande inte lyfta vaderna så högt utan att trötta ut mig i förtid även om jag nu sprungit så här ett tiotal gånger. Träningsvärken jag fick efter det första testet kan bäst beskrivas med hur jag när jag försökte springa igen en vecka senare, knappt kunde ta mig hem igen. Det gjorde så ont att gå att jag valde att springa eftersom löpning på framfoten trots allt i det läget kändes mer skonsamt. Jag ”tassade” hem ca 4km långsammare än en pensionär med gåställning transporterar sig. Därefter har jag börjat gymträna vaderna och benen en stund innan jag springer och ofta även efter. Nu ska jag snart våga mig på att klara 2,1 mil igen fast nu med äkta löpning på,framfoten. Jag prövade en gång att springa i mer konventionella skor som ändå var uppbyggda som minimalistiska skor, fast på ett ”fashion” vis, dvs de ska se ut som minimalistiska löparskor men är det inte. Den gången tog jag av dem efter några kilometer och sprang barfota hem. Saken är den att kan en väl springa i skor helt utan uppbyggnad under hälen kan en även springa barfota och det känns bättre än med ”gympadojjor”. Det som gör att en vill ha de där Tunna tå skorna eller merell glove skorna är risken för glasskärvor hundbajs och maskinkrossat väggrus som finns på moderna vägar. Men så som dina skor förefaller i mina ögon är de skor för långdistanslöpning på skogsstigar. Att en som modern människa får ont av att stå och gå i sådana är helt och hållet en övningssak och en avsaknad av den muskulatur i fötterna som behövs. Jämför olika människors händer. Fötter fungerar likadant och kan tränas upp på samma sätt. Jag gillar att tillverka saker själv men min tid är begränsad. Vad skulle du ta för ett par i storlek 46? Superspännande! Var hittade du modellen??

De är fina och bara måste vara sköna. Det lär inte bli skavsår av dem. Bortskämda (nutidens) fötter kanske inte tycker om att gå i dem en hel dag på ojämnt underlag. Det kan vara bra att ha tillgång till de vanliga moderna för säkerhets skull.