Betmedel & Färghjälpmedel

Ämnen på sidan

• A (Alunbetning)
  Denna betning används mest och är lämplig att göra i större mängd och förvara tills du vill färga.
• B och C (Krombetning)
  Denna betning används mycket och kan också lagras. Garnet bör skyddas mot ljus, annars kan färgerna bli flammiga.
  Det Kromsyrade kalit omvandlas med Vinstens inverkan från gul färg till grå. Krom, som vid betningens slut har kvar sin gula färg (och gör garnet grönaktigt) är inte bundet till garnet och kan sköljas bort. Vid korrekt krombetning ska garnet bli gröngrått och sedan sköljas tills det blir rent grått. Även badet kan ändra färg till violett, särskilt om garnet svalnar i vattnet.
  Ättiksyran gör att kromet drar på fibrerna och utesluts detta så utnyttjar man inte Kromet.
  OBS! När man färgar Koschenill kan färgämnet helt eller delvis förstöras!
• D och E
  Dessa betor används inte lika mycket eftersom man lättare kan påverka Kopparvitriol och tennsalt om det tillförs direkt i färgbadet – speciellt mot färgbadets slut. Det är bara i de fall där det är olämpligt att tillföra dessa ämnen i färgbadet som denna förbetning används. Tänk på tt använda en rostfri kastrull eller en kastrull i oskadad emalj.

Betning av garn

• Alun (Kalium-aluminiumsulfat)

  Alun är känt redan i det gamla Egypten och är det vanligaste betningsmedlet till växtfärgning.
  Alun har förmåga att binda de flesta färgämnen från växter utan att ändra färgen från färgämnet. Du kan med fördel förbereda stora mängder garn och lagra det tills du vill färga.
  Använd 20g Alun/100g ull. Men, öka inte mängderna! Garnet kan bli klibbigt och fibrerna kan bli sköra.

  Vinsten används ofta på Alunbetat garn. OBS! Det är viktigt att skölja garnet ordentligt så att färgen inte påverkas.
  Tillsätt inte Alun i färgbadet. Det kan försämra färgpådragningen och färgens härdighet.

  
   

• Järnvitriol (Järnsulfat)

  Järn har använts sedan urminnes tider inom växtfärgning. Järn har en kraftigt dunklande effekt. Färgerna blir mer mörkare och mer svarta/gråa i nyansen. Gula färger kan få en grönaktig nyans som kan bli förvånansvärt stark. Järn brukar därför användas i mycket små mängder där Alun står för den egentliga betningen.

  Järnet bör tillsättas i slutet av färgningen till önskad effekt. Garnet bör inte ligga i badet i mer än 15 min och garnet ska heller inte ligga kvar och svalna i grytan.

  Det kan räcka med att man använder en järngryta så det är viktigt vad grytan har för material i sig!
  Använd inte mer än 10g Järnvitriol/100g garn. Större mängder järnvitriol kan göra fibrerna sköra.

  Betning eller efterbehandling med Järnvitriol ger:

  • Gula färger   → Gråaktigt gröna
  • Röda färger  → Bruna – Gråbruna
  • Bruna färger → Gråbruna – Svartbruna

  
   

• Kopparvitriol (Kopparsulfat)

  Koppar är också n mycket gammal metod. Koppar används enbart för sin fördjupade/dunkla effekt där alun står för den egentliga betningen. Färgerna blir djupare i nyansen men behåller sin färg.
  Normalt tillsätter man koppar till färgbadet. Koppar ger normalt inga skador på garnet men man tillsätter ma 20g Kopparvitriol/100g garn.
  Koppar kan ibland öka färgämnets ljushärdighet mycket ex. i färgning med gurkmeja. Samtidigt får man en helt annan färg än den man får utan koppar.

  Betning eller efterbehandling med Kopparvitriol ger:

  • Gula färger   → Olivgröna
  • Röda färger  → Rödbruna – Bruna
  • Bruna färger → Mörkare bruna

  
   

• Kromsyrat kali (Kaliumdikromat)

  Användningen av Krom upptäcktes relativt nyligen (ca. 1840). Krom har en stor betydelse när man färgar med syntetiska färger.
  Kromsyrat kali kan ensamt användas till förbetning av garn. Den ger en viss dunkling ex. gula färgr blir mer brons-gula eller ibland mer grönakiga.
  Kromet kan också kombineras med Alun. Antingen vid förbetningen, som tillsats i färgbadet, vid färgningens slut eller vid en särskild efterbehandling.

  OBS! Koschenill förstörs av Kromsyrat kali i färgbadet! Använder man krom i samband med Koschenill så måste Kromet användas i samband med förbetning.
  Använder man Krom som eferbehandling så dunklar det färgen väldigt mycket – mer än med någon annan metall. Förbetning med Krom ger inte mörkare färger utan gör garnet betydligt färgstarkare.

  Vid förbetning med Kromsyrat kali är vinsten nödvändig! Vinsten behövs inte om Kromsyrat kali tillsätts i färgbadet eller vid efterbehandling.

  Betning eller efterbehandling med Kromsyrat kali ger:

  • Gula färger   → Brungula – Bruna
  • Röda färger  → Violetta – Mörkbruna
  • Bruna färger → Mycket mörkare bruna

  
   

• Tennsalt (Tennklorid)

  Tenn gör att kulörtheten i färgerna ökar. Ibland kan man få väldigt färgstarka, klara och briljanta färger.

  Holländaren Cornelius Drebbel ansed ha kommit på denna upptäckt ca 1650. Idag använder man Tennsalt men man måste använda en syra, helst saltsyra. Detta för att tennet ska hålla sig i lösning. Annars faller den ut och vattnet blir mjölkigt och man får en negativ påverkan på färgen.
  Även i för surt vatten kan tennet falla ut. detta löser man genom att tillsätta Visten.
  Vinsten är därmed nödvändig vid förbetning med Tennsalt. Vinsten gör att tennet håller sig löslig och drar på fibern.

  • Dosering med saltsyra och 1 g tennsalt:
    För varje g tennsalt, tillsätt 2 ml saltsyra och 5 g Vinsten.
    
  • Dosering utan saltsyra och 5 g tennsalt:
    Blanda 50 ml vatten och 50 ml ättiksyra. Tillsätt 2 g Vinsten. Värm upp tills Vinsten löst upp sig. Tillsätt 5 g tennsalt och rör om tills tennsaltet löst upp sig och du får en relativt klar lösning. Tillsätt omedelbart till färgbadet eller eller betbad där den ska användas. Har du ett recept på mer vinsten så tillsätter du det i färgbadet.

  Tennsalt brukar tillsättas i färgbadet och fungerar då som ensamt betmedel. 3-4 g Tennsalt i färgbadet/100g garn ger ofta mycket briljanta färger. Överskrid inte 4 g/100 g garn!
  Med mindre mängder tennsalt får man ofta ljusare färger.
  Vill man ha kraftigare färgning men med större kontroll så förbetar man med Alun och tillsätter önskad tennsaltsmängd i färgbadet – gärna vid slutet av färgningen.

  Ljushärdigheten blir ofta lägre med tennsalt. Även om ljus under lång tid minskar styrkan på färgerna så är färgerna ändå kraftigare än om tennsalt inte använts.
  I vissa fall ex. med färglav och andra lavar så har ljushärdigheten ökat.

  Betning eller efterbehandling med Tennsalt ger:

  • Gula färger   → Ofta briljanta gula – Rödgula
  • Röda färger  → Briljanta röda – Orangea
  • Bruna färger → Oftast ingen större förändring

   

Färgnings- och betningshjälpmedel

• Vinsten (”Cream of tartar” på engelska)

  Vinsten är en biprodukt av vinjäsning och används ofta i bakverk för att stabilisera äggvitor och hindra att socker kristalliseras. Bakpulver består ex. av 2 delar vinsten och 1 del bikarbonat. Ett ofarligt ämne!

  Man har under alla tider rekommenderat användningen av Vinsten vid växtfärgning. Vinstens funktion är att den håller metaller lösliga där metallen annars skulle kunna falla ut. Detta gör att den mängd betmedel man har verkligen fäster på fibrerna så att man får ett bättre färgresultat (inte försvagat).

  OBS! Om Vinsten överförs till färgbadet via det betade garnet så kan Vinsten motverka färgens pådragning. Det är därför viktigt att skölja ur garnet ordentligt innan det läggs i färgbadet.
  Vinsten kan också påverka färgen. Krapp kan ex. ge gulare toner.

  Att känna till

  • Alun– Med Alun kan man få tillfredsställande resultat utan att använda Vinsten. Ska man ha kraftigare färg så är det att föredra att använda sig av Vinsten.
  • Kromsyrat Kali – Vid förbetning av Kromsyrat kali så är Vinsten nödvändig! När man tillsätter Kromsyrat kali till färgbadet eller som efterbehandling så behövs däremot inte Vinsten.
  • Tennsalt – Vid användning av Tennsalt antingen som tillsats i färgbadet eller vid efterbehandling så är Vinsten jätteviktig för att Tennet ska hålla sig lösligt och dra på fibrerna.

  
  
   

• Salt

  Vanligt salt kan används som hjälp för pådragning av vissa färgämnen ex. Vau. I andra fall har det ingen effekt.

  
   

• Alkaliskt (basiskt) bad – Pottaska, Asklut, Ammoniak och Soda

  Ämnen som kan göra vattnet alkaliskt (basiskt) kan göra att färgomslaget blir större eller mindre.
  Ljushärdigheten kan öka.

  OBS! Färgen kan blöda under behandlingen så gör inte badet för stort. Ull är känslig för alkalier och då bör man välja och dosera varsamt så att ullen skonas.

  Alkaliskt (basiskt) vatten gör att:

  • Gula färger   → Ofta blir mer röda.
  • Röda färger  → Krapp och Måror blir mindre gula.
  • Lila färger → Koschenill kan bli violett.
  • Bruna färger → Blir djupare i färgen och mer röda.

   
  Pottaska
  Pottaska (Kaliumkarbonat) är bra vid färgning av ull eftersom dessa inte skadar ullen i så små mängder.

  – Garnet läggs i en kall lösning av 3 g Pottaska/1 l vatten och får ligga upp till ett dygn eller till önskat färgomslag.

  – I många fall tillsätts Pottaska till färgbadet eftersom det främjar färgens pådragning. Vid växtfärgning med gröna växtdelar kan färgen bli svag – ljust halmgul – då kan en liten mängd Pottaska i badet ha en stark effekt!

  OBS! Pottaska får inte tillsättas i färgbad som innehåller eller där man ska tillföra Järnvitriol, Kopparvitriol eller Tennsalt! Få fälls metallerna ut i färgbadet och garnet tappar färg!

   
  Asklut
  Förr användes Asklut som man fick av att laka ur björkaska i vatten. Metoden är dock inte helt riskfri eftersom den kan bli för alkalisk.

   
  Ammoniak
  Förr brukade man utveckla Ammoniak från urin, särskilt från växtätande djur. Urinen får stå och mogna. Ammoniak bildas och därefter användes den för att göra vatten alkaliskt. Ammoniak är bra vid färgning av ull eftersom denna inte skadar ullen i så små mängder.

  – En lösning på 10 ml koncentrerad Ammoniak / 1 l. vatten ger ett snabbare färgomslag än Pottaska.

  
   

• Soda-aska & Kaustik Soda

  Dessa ämnen kan också göra vattnet alkaliskt (basiskt). Soda-aska (Natriumkarbonat) och framförallt Kaustik Soda (Natriumhydroxid) är olämpliga för vanlig färgning! Dessa medel används däremot när du färgar med ex. Vejde eller Indigo.

  OBS! Kaustik Soda är starkt frätande! Kommer det i kontakt med varmt vatten ”sprutar”/”exploderar” det!
  Soda-aska är mildare men kan ge irritation på huden. Använd alltid Gummihandskar och få framförallt inget i ögonen!
  

  Gör din egen Soda-aska billigt och bra!

  • Köp en burk bakpulver och häll den i en liten ugnsfast form/fat.
  • Sätt ugnen på 95° och ställ in bakpulvret medan ugnen är kall.
  • Grädda i 1 timma och ca 10 min (den tid det tar för ugnen att bli varm).
  • Låt svalna och häll över i en glasburk. Glöm inte märka burken med ”Soda-aska”.

   
  OBS! Låt inte pulvret komma i kontakt med vatten!
  

  
   

• Syror

  Ull tål Syror mycket bättre än Alkalier!

  Vid betning
  Svaga syror som ättiksyra är verksamma vid Alun- och Krombetning. Då gör ättiksyran att metallerna drar på fibrerna fullständigt.
  Ättiksyra tar bort alkaliteten i vattnet vilket kan fälla ut metallerna och motverkar att färgen fäster.

  Vid färgning
  Syror har sällan en gynnsam effekt i färgbad. Tvärt om kan syror påverka pådragningen negativt speciellt när man färgar med gröna växtdelar, blommor, bark, ris och rötter. Undantaget är Koschenill där färgens pådragning gynnas av en Syratillsats.
  Stark syra kan förvandla Koschenill- och Krappfärgen mot orange färg. Lavar av olika slag hör också till undantagen.

Ref: Växtfärgning, Gösta Sandberg och Jan Sisefsky, AB Fälths Tryckeri, Värnamo 1981.